Äventyrare i Saga Okeanos

Den hellenistiska kampanjvärlden Okeanos är en plats där huvudrollerna spelas av osedvanligt dugliga personer, protagonister, vilka strävar efter att bli hjältar vars berömmelse sprids över Alexanders rike. Detta kräver mod och risktagande och många dör på vägen mot äran. Det gäller att försöka gestalta sin protagonist på ett tidsenligt sätt, att bygga den stämning som utmärker denna spelvärld.

Vad står en hjälte för?

De förindustriella civilisationerna fäster stor vikt vid hedersbegreppet på sätt som moderna människor ofta har svårt att begripa. En persons heder och ära, företeelser som definieras olika av olika ethnos (folkslag), är oerhört värdefulla och att angripa dem är ofta lika illa som att angripa personen rent fysiskt. Detta innebär också att en person är beredd att sätta liv, hälsa och egendom på spel för att värna sitt goda namn.

Oikouménes invånare är sålunda väldigt måna hur de framstår inför omvärlden och var folk tycker och tänker om dem. Ryktbarhet – kléos – leder till många fördelar, för att en känd och respekterad person får förmåner även av främlingar. Smutskastning kan vedergällas i domstol eller genom privat hämnd. Få skulle ju höja på ögonbrynen om en skitsnackare misshandlas av de han förtalat.

En av de värsta anklagelser som kan riktas mot en hellenistisk karl, särskilt om han tillhör en krigisk ethnos (t.ex. greker, perser, puner [=karthager]), är »du är feg«. Detta är en provokation som måste vedergällas på handfast sätt. Om en karl visar sig feg inför vittnen, slår detta omedelbart sönder hans rykte; han kommer att pikas och hånas för sviktande mod vid alla möjliga tillfällen.

Bland greker och makedonier går list, lömskhet och mod hand i hand. Krigaridealet representeras av både den svärdsskicklige Achilles och den sluge Odysseus. Det finns däremot inga större förväntningar på att en hjälte ska vara ridderlig eller barmhärtig mot sina fiender så länge de gör motstånd. Men när en motståndare väl är död, kan segraren visa storsinthet genom att ge den fallne en anständig begravning. Att lämna en död människa obegravd är dels en fruktansvärd skymf och dels ett sätt att förvägra henne dödens frid; en sådan person blir ett osaligt spöke.

Ett intressant grekiskt drag är det tvära kastet mellan måttfullhet och måttlöshet. Den normalt behärskade mannen kan, när han drabbas av starka känslor, agera omåttligt. Ett exempel: Kung Alexander har, när han tappade självkontrollen, anlagt stora mordbränder eller dödat vänner. Han fick kritik för gärningarnas onödighet från sina rådgivare, men ingen tycks ha ansett att beteendet var konstigt. Samma slags företeelser förekommer i de gamla hjältesagorna, till exempel de om Herakles, där nyckelpersoner som drabbas av raseri, svartsjuka eller förtvivlan, begår fasansfulla dåd.

Areté: självförverkligande och duglighet

Areté är en betydelsefull mänsklig kvalitet i antikt grekiskt tänkande. Den handlar att fullgöra sitt syfte eller sin funktion, att fullt ut förverkliga sin personliga potential.

En grekisk äventyrare strävar efter areté: han förkovrar sig inom alla områden som väcker hans intresse och visar gärna sin duglighet öppet. Blygsamhet och ödmjukhet är däremot främmande för honom. Därför försöker äventyrare gärna överträffa varandra i skicklighet och framåtanda.

Mazdayasna: den persiska vägen

Den persiska livssynen rymmer tydlig åtskillnad mellan gott och ont. Där finns en god övergud, Ahura Mazda, betjänad av yazato (motsvarar änglar). Dessa står alla för sanning, ordning och ljus. Det godas fiende är olika mörka andemakter, daeva, som vill förleda människorna bort från det rätta; de står för lögn och kaos. Detta synsätt är självklart för perserna, medan grekerna ser det som svårförståeligt och stelt.

Perser i gemen är kända för att vara ordhålliga och självuppoffrande på ett sätt som greker ser som överdrivet. Att ljuga är en allvarlig försyndelse och därför anser perser att t.ex. Odysseus är en ärelös schakal. Vidare förväntas en perser att aktivt utöva sin livsväg genom goda gärningar, gott tal och goda tankar. På detta sätt sprider han Ahura Mazdas ljus i världen.

Punerna: männen i svart

I spelvärlden – till skillnad från i verkligheten – representerar punerna (karthagerna) den svarte riddarens ideal: aristokratisk, tapper och hänsynslös. Det är dessutom tänkt att punerna sköts av spelledaren. Spelare ska inte ha dem som protagonister.

Vi vet väldigt lite om hur punerna egentligen såg på samhället och livet. Inga karthagiska krönikor finns bevarade, utan endast tendentiösa skildringar nedtecknade av deras grekiska och romerska fiender. Men där porträtteras de genomgående i mörka färger.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s