“Spiran och staven” i slutfasen

Min första roman, Spiran och staven, befinner sig nu i slutfasen av produktionen. Layoutaren Nisse Lindström mekar med de kartor som är ett obligatorium i fantasyromaner nuförtiden. Berättelsen utspelar sig i regionen Vidonia på planeten Gondica, den värld som beskrivs i mitt rollspel med samma namn. Här följer första sidan, där läsaren möter huvudpersonen Räven, vars uppdrag blir att återställa sitt hemlands självständighet. Frågan är huruvida det är möjligt och, om svaret på detta är ja, på vilka sätt? Vad är en frihetskämpes plikt egentligen?

I krig är gryningen lugnet före eldstormen. Denna dag steg Räven upp tidigare än så. En stund därefter såg tjänarinnan Lara, på väg till furstens sovgemak med morgonvardsbrickan, en spenslig tonåring med lykta i handen löpa uppför kärntornstrappan.

En salt vind från havet sköljde över Rävens ansikte och stökade i det röda håret. Österut förebådade den blå vandringsstjärnan Cærulea soluppgången. Hon och den snabba månen Velox, spred svagt skimmer över trakten. En knekt på post vankade runt den krenelerade murkanten; hans främsta plikt var att slå larm om brand bröt ut i stadens mörka gytter.

»Ljus och frid, ers nåd.«

»Ljus och frid, knekt. Något att berätta?«

»Allt är som vanligt.«

Räven släckte lyktan och ställde sig vid det mässingsteleskop som siktade mot belägringshärens huvudläger. Blicken vandrade över kransen av lägereldar som löpte runt staden bortom befästningsverken. Nu var det bara att vänta.

Snart färgades östra himmelsranden grå och rosa. Några små moln skimrade i brandgult. Knekten hissade stadens vita fana med fursteättens svarta pansarnäve och ropade: »Ljus över furst Ekrit!«

Räven svarade med de ord seden föreskrev: »Ljus över honom!«

En trumpetfanfar svarade från borggården. Knektar marscherade ur kasernen och släpade fram ett jättelikt grått tygsjok. En eld flammade upp – det var dags att fylla citadellets ballong med hetluft. Varje förmiddag vinschade man upp den till tvåhundra stegs höjd varefter dess spejare följde fiendens göranden och låtanden med kikare.

Solskivan trädde fram och spillde guldljus över fiendelägrets tältrader, avgränsade av blåvitrandiga flaggor. Torntaket var Viketuns högsta punkt och gav Räven milsvid utsikt. Staden låg vid en avlång slätt mellan bergen och havet. Tjugo dagar hade förflutit sedan nyårsdagjämningen, så grönska bredde ut sig på potatisfälten. Rävens riktade teleskopet mot en kulle i nordöst, där blårockade kanonjärer laddade tre belägringsmörsare. Genom linsen kom platsen så nära att det gick att följa varje knekts arbete. Samtidigt framstod de som små och omänskliga och därför lättare att hata.

4 thoughts on ““Spiran och staven” i slutfasen

  1. Jo, jag publicerar boken själv via Rävspel.

    Jag hoppas att boken kommer ut i sommar eller i höst. Just nu ligger den hos TwinEngine för sättning och de jobbar med kartorna. Varje fantasybok nuförtiden behöver ju en eller flera sådana.

  2. Ska bli oerhört spännande att få lägga händerna på.
    Trots att medelåldern i min spelgrupp börjar dra sig upp
    mot 40 och spelmötena är sällsynta små guld klimpar i en
    stressad vardag är Gondica eller det uråldriga Mutant
    spelen som väljs när det väl blir tid för spel…

    Så en bok i Gondicas värld kommer att vara ett bra
    substitut när spel lusten blir outhärdelig

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s