En hamnarbetare minns, avsnitt 1

Tredjedag påsk 1985 vandrade jag för första gången ut till Äventyrsspels kontor i magasin 6, Stockholms frihamn — längst ut på norra piren. Idag är Frihamnen ett livligt område, men då var det ödsligt. Några enstaka företag hade nappat på att hyra billiga lokaler, samtidigt som hamnverksamheten var under avveckling. Bussen stannade vid hamngrinden och därifrån tog det ca tio minuter till att gå, i ur och skur.

Men visst var det ett charmigt ställe. Kontor på våning 1 med havsutsikt. Den slitna miljön var väldigt rollspelsmässig. Och den figurerade så småningom i en produkt: Nattens fasors skildring av den nordiska vampyren (tack Anna).

Vi var ett ungt gäng. Jag var nyss fyllda 26 och därmed ålderman på firman. Och jobbet i sig var en utmaning: learning by doing. Vi var stigfinnare, vi satte normen för svenskt rollspel. Och det var annorlunda än rollspel i andra länder. Jag tror att det beror på att vi var mer inspirerade av vikingasagor än av Ivanhoe. Amerikanska spelkonstruktörer var också mer inne på Jack Vance och Michael Moorcock, författare som vi svenskar inte brydde oss om.

Första jobbet: granska Mutantäventyret Järnringens blåkopia. “Textbeskrivningen av swimmingpoolen i basen matchar inte kartan.” Jodå, rollspelsproduktion handlar mycket om detaljer.

Fortsättning följer >>>>

8 thoughts on “En hamnarbetare minns, avsnitt 1

  1. Intressant det där med Vance och Moorcock. Jag har alltid tyckt att det i de svenska åttiotalsrollspelen finns en tydlig avsaknad av den sortens “weird” som man hittar i amerikanska spel från samma tid. En illustratör som Erol Otus känns till exempel passande i AD&D 1e, men skulle vara fullständigt malplacé i Drakar och Demoner. Lite synd kan jag, som fan av båda ovanstående författare, tycka — det där bisarrt färgstarka hade varit en välkommen krydda. När svenska spelförfattare nu använder den sortens material känns det ofta märkbart påklistrat.

    • Jag tror att de böcker som fanns i många dåtida svenska spelförfattares bakhuvud, utöver Tolkien, var “Röde Orm” — den romanen är ju faktiskt “lättfantasy” — och romaner av Joy Chant m fl liknande britter (jag läste flera kring 1970). Det var ju den fantasylitteratur som fanns tillgänglig på svenska under 1960- och 1970-talen när vi växte upp. Hans Eric Hellbergs fantastik, t ex “Mars är kall och blåsig” och “Männen från Atlantis”, kanske har haft inverkan på Mutant.

  2. Säg, hur var sammansättningen rent “subkulturellt” i de där Äventyrsspelskretsarna? Jag får spontant intrycket att det var ett mer straight-laced gäng, inte till exempel gamla shamaner som Greg Stafford. Påverkade det, tror du?

    • Du har nog en poäng där. Det fanns inga Stafford-motsvarigheter på Ä-spel. Vi följde nog mer den svenska ingenjörstraditionen.

  3. Pingback: Klassiker och omstarter | The Dream Forge

  4. Pingback: Bakom Järnringen | The Dream Forge

  5. Pingback: Samurai Wars: “I am your father.” | The Dream Forge

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s