Jag har fått den del frågor från gamers om hur det svenska gamingkosmos såg ut före Drakar och Demoner, den epok som jag kallar tidig upptäckarålder. Tja, det är en spretig tid och jag kan bara berätta om vad jag har sett och hört och där ligger fokus på min barndomsstad Göteborg. Det började hur som helst med wargames och tabletop. Göteborgs Krigsspelsförening (GKF) grundades cirka 1973 av Peter Wennerholm med kompisar. Jag kom i kontakt med wargames från Avalon Hill och SPI vid ungefär samma tid och via den enda spelbutiken i Göteborg (egentligen en fotobutik/ateljé vars innehavare Reginald Atkinson även sålde spel) kom jag till GKF 1974.
Här har vi något typiskt för epoken: föreningarnas stora betydelse. Gamers var och är sociala personer och flockas gärna med likasinnade. Den svenska folkrörelsetraditionen påbjuder att sådan verksamhet dessutom ska organiseras enligt de klassiska föreningsreglerna. Och så blev det. Något äldre än GKF var föreningen CSS i Stockholm. Medelåldern på dess medlemskader var också högre. GKF innehöll bara tonåringar, medan CSS hade en del vuxna. De gjorde ett fansin, CSS News, som kom ut regelbundet och som studerade och recenserade allehanda brädspel. Tekniken på den tiden var simpel, så det var maskinskrivna och kopierade sidor. GKF lyckades aldrig få ihop något motsvarande. Hur stora var då föreningarna? Jag minns inte säkert. GKF hade 30-40 medlemmar som störst, tror jag, och CSS måste ha varit märkbart större.
GKF hade kontakt med GRUFF, universitetets spelförening som drevs av Arne Husberg och HG Wessberg, båda i tjugoårsåldern. De lyckades på något sätt boka in GKF under GRUFF:s namn, vilket innebar att vi under flera år hade kostnadsfri tillgång till bra lokaler i centrala Göteborg. Där möttes vi varje lördag eftermiddag för brädspel och (från och med sommaren 1977)* rollspel i valfria konstellationer. Det blev rätt så mycket Dungeons & Dragons. Jag drev under många år även en trevlig Traveller-kampanj.
En del av de där Traveller-spelarna var chalmerister, till exempel den mångfaldig Gothcon-arrangören Jacob Hallén, som tillhörde Chalmers Datorförening (detta var pre-PC-eran så det handlade om diverse stora datamaskiner). De fick igång en livaktig spelverksamhet i dess lokaler kring 1980.
Mot slutet av 70-talet körde Mikael Börjesson på söndagarna ett spelgäng under namnet Yggdrasil i Sveriges Flottas Ungdomsförbunds lokal i en närförort. Det var en något mindre och yngre grupp än GKF och verksamheten fokuserades på hans version av AD&D, vars nutida inkarnation kallas Dunder och Drakar.
Jag tror inte att gaming i Stockholm eller Malmö såg ut på exakt samma sätt, men det fanns ändå vissa likheter. Gamers var unga (högstadiet, gymnasiet, högskolan) och grabbar (det fanns endast några enstaka tjejer). Vi var lika nördiga (det ordet fanns dock inte 1978) som nutida gamers, men vi dolde det helst. Om man ser på foton från dåtidens spelkongresser är det slående hur prydliga deltagarna ser ut; de svarta T-shirts och rocker-hästsvansar man idag ser på Gothcon var inte tänkbara då.
Gamers på den tiden reste runt en hel del. Det behövdes för att träffa likasinnade. Så även om Gothcon var ett litet arrangemang, så kom det besökare från hela landet. En del bröt stilen, som den Skövde-boende pansarofficeren Claes Henriksson som brukade föreläsa om modern taktik med overheadbilder.
Hursomhelst, 1982 publicerades första versionen av Drakar och Demoner, och detta var, fast vi inte insåg det då, starten på en ny epok i rollspels-Sverige.
* Se mitt inlägg om det första Gothcon.
The Dream Forge 
Sveriges flottas ungdomsförbund finns ju fortfarande kvar och har växt rejält (det finns fyra klubbar samt lägerverksamhet).
OT, men appropå gamla tider hittade jag en gammal lapp med din och Nisses autograf på från 1985. Goa minnen.
Jovisst var det en go tid. I vilket sammanhang fick du den?
Jag har efter konsultation med min förste spelledare Lennart Karlsson kommit fram till att vi började rollspela D&D 1976. Skulle tro att jag själv blev spelledare ett par år senare. I ett anfall av nytänkande byggde jag en dungeon på höjden istället för på djupet, dvs ett berg där allt blev värre ju högre upp man kom. Sedan klippte jag ut varje våning i skumgummi och klistrade dem på varandra så att jag fick berget som 3D-modell. Jag har fortfarande kvar det – riktigt kul.
Jag undrar hur många av vår “Tom Bombadill”-generation som fortfarande är aktiva gamers 35+ år senare. Du, Mikael Börjesson, jag — tja det kan knappast vara mer än en handfull därutöver.
Antagligen färre än önskat, med andra ord – jag tror fler önskar att de fortfarande var aktiva…
I vår grupp har vi en gammal DoD-räv som återvänt efter 30 strecket och är helt klart en av de mer dedikerade av oss.
Nu ser jag att mitt svar inte riktigt relaterar till din frågeställning 35 år senare – något annat än att vara 35 år gammal… Åldermän. 🙂
Vuxna överviktiga män med helskägg som ägnar sin fritid åt att leka krig med skjutmått är som sagt naturligtvis alltid nördar, oavsett under vilken tidsepok de uppträder. Men hade inte rollspelshobbyn under de tidigaste åren i vart fall en viss underground-tjusning? 1979 var rollspel åtminstone något okänt och mystiskt, medan det 1986 var något som var och varannan snorunge utövade?