Urban fantasy

Igår när jag passerade förbi SF-bokhandeln ville jag få tag i något som inte liknande de böecker jag läst under sista månaderna, dvs ingen space opera à la Ky Vatta och inget preindustriell fantasy. Jag plockade upp Black Blade Blues, vilket utgav sig för att vara urban fantasy. Det var många år sedan jag senast läste om magiker och monster i modern miljö, så jag köpte boken och började läsa den på vägen hem. Därav ämnet för detta blogginlägg.

När det gäller urban fantasy-rollspel är väl Shadowrun och Vampire de mest kända exemplen. Det är lite svårt att skapa spelvärldar där kravet är att de övernaturliga spelarrollerna ska “hålla masken”. (Samma problem som i teveserien Arkiv X. Agent Scully borde ha slutat tvivla under säsong 1.) När det väl börjar hända “konstigheter” drar det lätt till sig de rättsvårdande myndigheternas uppmärksamhet. Och modern rättsmedicin är avancerad och kan få kriminaltekniker att börja dra slutsatser. Shadowrun släpper masken helt och håller och låter drakar och troll vandra fritt på jorden. Det funkar bra.

I böcker är det enklare, eftersom författaren har järnkontroll över handlingen och kan hålla masken på plats. Men i Black Blade Blues, vilket i och för sig är en rätt roande berättelse om magiska svärd och drakar i nutidens Pacific Northwest (och SCA Kingdom of An Tir), haltar det ibland och den skarpsinnige läsaren ser sprickor i kulisserna. Person A kan inte vistas i solljus, men har ett körkort. Körkortsmyndigheter är inte öppna nattetid, så hur gick det till? Person B är SCA-it, men greppar inte fantasy-klichéer som alla SCA-iter som jag känner till kan rabbla utantill. (Författaren skildrar dock med värme en amerikansk SCA-gemenskap av en typ som jag själv hade nöjet att få uppleva kring 1990.)

Nej, urban fantasy är inte lätt att skriva, särskilt när det gäller länder där myndigheterna har god koll på medborgarna. Det går inte att leva utan något slags personnummer i många europeiska länder och de flesta västerländska skolmyndigheter tvingar alla barn att genomgå läkarundersökningar. Dvärgar och alver borde avslöjas rätt så snart på det sättet. Det är lättare att hålla sig under radarn i länder som USA. Det är kanske därför genren mest verkar utspela sig i just detta lands storstäder. Jag har läst Tunnlar som godnattsaga de senaste månaderna och jag störs av hur de onda styxarna kan trixa hit och dit (t.ex. mord och kidnappningar) i London, en av världens mest kameraövervakade städer.

Tim Powers Declare fungerar, eftersom den utspelar sig under åren 1930-64, före det moderna övervakningssamhället och för att MI6, CIA och KGB faktiskt fattar vad som är på gång. Det blir “John le Carré möter HP Lovecraft” och fungerar utmärkt. Men plotten skulle vara hopplöst misslyckad år 2001.

Gael Baudinos Gossamer Axe (en roman från 1980-talet) promenerade runt problemet genom att låta rätt mycket av handlingen utspela sig i Faërie. Det är i och för sig en bekväm lösning, men det gäller att intrigen inte spricker när författaren tar det greppet.

2 thoughts on “Urban fantasy

  1. När det gäller Urban Fantasy är det väl nästan alltid så att det endast är huvudpersonerna som är medvetna vad som händer. Det är de som upptäcker allt det underliga och inte sällan känner myndigheterna mycket väl till vad som försiggår. Ta Kult till exempel. Där är ett spel som är överöst med övernaturliga väsen i vår verkligheten men då hela vår verklighet är en illusion så verkar så gott som alla av dessa att stänga inne människornas sinnen och endast de som börjat se genom illusionen (rollpersonerna i Kults fall) inser vad som pågår.

    Likaså i Vampire så är ju mänskligheten på många sätt kontrollerad av de vandöda. Så där ordnar de fram falska körkort och ser till att manipulera minnen på de som vet för mycket… men det blir ju allt svårare i vår informationsera så på något sätt måste det övernaturliga kunna leva utanför människors sinnen och inte fastna i tekniken eller vara såpass lika människor att de inte står in. Johan Ajvide Lindqvist skrev en trevligt liten novell i pappersväggar om troll som levde i vår värld. Många av dem visste inte ens att de var troll – så mänskliga hade de blivit. I de Döda fruktar födelsen av Pål Eggert så tycks de flesta människor helt enkelt inte se det övernaturliga och deras hjärnor försöker förklara det så logiskt de bara kan.

    Så… myndigheterna är antingen kontrollerade eller med på det eller så är det övernaturliga bortom illusionerna och endast ett fåtal kan påverka och uppleva de.

    • Jovisst skulle alla dessa digitalkameror som 2000-talets människor bär på sig snabbt avslöja eventuella vampyrer. (Detta är dessutom ett bra sätt att krossa UFO-spratt. “Varför tog du inga foton med mobilen?”)

      I Black Blade Blues begriper läsaren omedelbart vad det handlar om, medan huvudpersonen Sarah är en jordnära människa som inledningsvis inte tror på det som börjar hända. Romanens “agent Scully”, så att säga.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s