Bakom Järnringen

När jag började jobba hos Target Games/Äventyrsspel i april 1985, blev min första ordentliga arbetsuppgift att granska blåkopian av Mutant-äventyret Järnringen innan det skulle tryckas. Just detta äventyr anses ha varit en trendsättare för Mutant “Classic”; det satte så att säga kursen för spelvärlden Pyri-Skandinavien. Därför har dess innehåll stötts och blötts bland fans i nästan 30 år.

Nyligen har dess författare Karin Fredriksson förklarat hur hon tänkte när hon gick till verket 1984. Läs hennes bloggpost här >>>

Swedish Steampunk Festival

Some Swedish steampunk enthusiasts in Uppsala-Gefle Ångpunksällskap are going to arrange a Steampunk Festival in Gävle (a city about 100 miles north of Stockholm) in June 2014. They’ll use the National Railway Museum as the venue. That seems to be the right place to me, among all those old steam engines. Read more about the festival here >>> (plenty of English and Swedish texts)

Astrakan the Land Ship

This is a great-looking land ship, called the Astrakan. When I saw it for the first time this morning (thanks Åka), it looked like something straight out of my fantasy-world Gondica, i.e. a piece of functioning renaissance technology that Leonardo da Vinci could have designed (except for the modern-looking wheels which must be equipped with ball bearings to roll that smoothly).

I would be very happy if I got the chance to make a test ride and learn more about her technical specifications.

Visit the wain-makers’ website, too: Link >>>

Stenåldersminnen

Mina barn, samtliga födda runt millennieskiftet, brukar kommentera mina berättelser från min ungdom med “jaja, det var stenåldern”. Min karriär som spelförfattare har en anspråkslös början. Det första rollspelspartiet deltog jag i maj 1977 på det första Gothcon. Mitt första steg som seriös skribent tog jag 1979, när jag sålde en Traveller-artikel till en amerikansk tidskrift.

På den tiden hade pappersfanzin (enkla tidskrifter ihoppulade av amatörer) samma betydelse som bloggar och sajter har idag, ett sätt för amatörer att sprida sina alster. Fanzinen uppstod bland SF-fans i USA före andra världskriget och sedan spred sig företeelsen till andra subkulturer. (Fotokopiatorns ankomst på 1960-talet underlättade produktionsarbetet rejält.)

Jag var i slutet av 1970-talet aktiv i två spelföreningar i Göteborg och där kom några på idén att göra Sveriges första rollspelsfanzin: Mjölnir. När det var dags att göra nr 2 blev jag inbjuden att vara med. Jag var aktiv skribent i fyra nummer, varefter jag flyttade till Lund för akademiska studier och därmed tappade den dagliga kontakten med det där göteborgsgänget. Vi var fyra grabbar och en skrivmaskin i mitt studentrum på ca 20 kvm. Kreativitet och pizza. Kul var det och jag fick mersmak.

Nu har en av redaktörerna scannat in det mesta av Mjölner och lagt upp det på en webbplats (länk >>>).

Mina artiklar handlar främst om Traveller och Runequest, två rollspel som var stora i Sverige dåförtiden, före Drakar och Demoner och Mutant. Jag drev en ambitiös Traveller-kampanj 1978-82 och hade därför mycket att berätta där. När det gäller Runequest var jag fascinerad av den rika fantasyvärld som Greg Stafford & Co målade upp.

Hursomhelst, med dagens mått är inte materialet imponerade. Men vi var svenska pionjärer, ungefär som de renjägare som vandrade in i Götaland söderifrån när inlandsisen smälte undan. Vi hade primitiva redskap och var tvungna att uppfinna hjulet. (Därav bloggpostens rubrik.) Och det var bara fyra-fem år mellan denna stenålder och inledningen på den svenska rollspelens guldålder.