Midgårdsminnen: MERP på svenska

Det här är ett blogginlägg som jag har blivit ombedd att skriva. Trevligt att få sådana förfrågningar. Men när jag ska berätta om sådant som hände för 25 år sedan är minnena inte alltid glasklara; jag kan mycket väl få datum och detaljer om bakfoten eftersom jag inte har dagböcker att konsultera.

Hursomhelst, ämnet för dagen är den svenska översättningen av Iron Crowns Middle-earth Roleplaying (MERP), det vill säga Sagan om Ringen-rollspelet (SRR).

Under Äventyrsspels glansdagar hade vi som målsättning att ge ut ett nytt spel varje år. Syftet var att vidga sortimentet, att muta in fler nischer på den svenska spelmarknaden. Vi valde att göra en svensk version av MERP av flera skäl. Det viktigaste var att Tolkien var ett så etablerat namn bland svenska gamers. Nästa skäl var att vi hade goda kontakter med Iron Crown. Ett tredje skäl var att fantasyspel sålde bäst, så att erbjuda två “smaker” inom detta område kändes som ett framgångsrecept; och så blev det, även om SRR aldrig blev lika spritt bland gamers som Drakar och Demoner.

Man kan ha många åsikter om MERP — det är en anpassning av Rolemaster till Midgård och en del av dess innehåll känns otolkienskt, t.ex. det flitiga användandet av magi. Men vårt intresse riktades mer mot Midgårdsmodulerna än mot själva spelet. Och vi fick in en bra klausul i vårt avtal med Iron Crown: möjligheten att även ta med speldata för Expert Drakar och Demoner (EDD). Draget hade krasst ekonomiska skäl: vi behövde sälja ett visst antal av varje modul för att den skulle gå runt och om vi gav sådana spelfakta till de tiotusentals EDD-spelarna så skulle de också vilja köpa. Iron Crown fick en slant för varje sålt exemplar, så de hade inget att invända.

Iron Crown hade i mitten av 1980-talet producerat någon hyllmeter med MERP-moduler, så det var upp till oss att välja ut de vi ville översätta. Inledningsvis skötte jag detta och jag föredrog sådana med mycket bakgrundsfakta som underlättade kampanjbygge. Rena äventyr var inte lika intressanta, utan passade bättre i Sinkadus.

Därför valde jag ut modulerna om Rohan, Tharbad och Mörkmården. De hade rikt nog innehåll att de var och en för sig skulle ge spelledaren material för att driva långa kampanjer.
Rohirrim är hårda grabbar och tjejer som har många fiender att tampas med: dunlänningar, orcher, Saruman, osv, beroende på när under Marks fem sekler spelledaren förlägger sin kampanj.
Tharbad under tredje Ålderns 1400-tal är en sjabbig stad där många parter möts: skurkar, Häxmästarens agenter, Dúnedain från norra och söder, dvärgar, med flera. Spelledaren kan satsa på spionage och brottslighet under en epok när Angmar steg för steg undergräver de tre norra dúnedain-rikena Arthedain, Cardolan och Rhudaur.
Mörkmården är ett gigantiskt äventyrslandskap med mörkermakten i Dol Guldur, skogsalverna, barbarfolk, jättespindlar, orcher och mycket annat. Här kan mycket hända.

Eftersom jag inte var helt nöjd med hur Iron Crown hade hanterat diverse saker, använde jag Sinkadus för att presentera alternativa tillvägagångssätt. Dessa publicerades huvudsakligen under pseudonymen Ulf Zimmermann för att jag inte skulle bli alltför framträdande i tidningen. (Sagde Ulf hade varit min spelarroll i en Traveller-kampanj när jag fortfarande bodde i Göteborg.)

Dessutom skrev jag en del Sinkadus-texter om SRR under eget namn. En av dessa som väckte intresse var Par i svart, ett äventyr där spelarrollerna var två kraftfulla mörkertjänare från Dol Guldur, en magiker och en gast. Det var upplagt som en “hemlig agent”-intrig kopplad till Mörkmårdsmodulerna. Spelarrollerna opererade under falska identiteter och fick inte avslöja sina sanna naturer. Greppet var medvetet; jag ville gå ifrån de klassiska grottexpeditionerna och fajterna med orchbanditer. (Jag ville skriva mer om Mordor-kampanjer, men det kom tyvärr aldrig längre än till diverse hugskott. Det kanske kunde ha blivit en Midgårda motsvarighet till de sedermera så populära World of Darkness-spelen.)

Efter att jag lämnat Target Games 1989 fortsatte jag samarbetet med Iron Crown som frilansare, vilket på 1990-talet resulterade i digra moduler om Ättefejden och Gondor. De kom bara ut i USA, för då hade Target Games släppt SRR-produktlinjen. Jag minns hur jag satt på svärfars bakgård i Ghaziabad, Indien vintern 1992-93 och knackade MERP-text på min Macintosh 100 (den första generationens laptop).

Tolkiens värld är det alltid kul att skriva om. Den gode professorn har ju givit den både djup och bredd. Det var därför jag häromåret publicerade en Umbar-kampanj och en dvärg-kampanj i speltidningen Fenix, båda systemlösa. Och mer sådant kan det bli om det finns intresse hos läsarna.