Summary in English: One of my games has been nominated for the Best Swedish RPG 2015 award. It’s time to vote.
Speltidningen Fenix har en webbomröstning om 2015 års bästa rollspelsprodukter. Sista dagen är 1 mars. Space-opera-rollspelet Sci-Fi!, av Tomas Arfert och jag, är nominerad i kategorin Bästa Rollspel. Nu har du alltså en sista chans att rösta på vårt skapelse.
Rösta här — länk >>>
John Williams’s Imperial March transposed from a minor key to a major key, that is, from the Dark Side to the Light Side. Listen and smile — link >>>
Artist: David A Hardy
This is the kind of space travel I dreamed of when I was a kid in the 1960s. However, such craft have not materialized in our world so I write stories about alternate timelines in which they do. (One example in Swedish — link >>> )
Phill Berry’s rendition of Belle and the Beast as Star Wars characters. He has created a set of four Disney heroines — Belle, Jasmine, Rapunzel and Ariel — as Jedi knights in the Star Wars galaxy. Cool and nerdy! See all four pics at this web page — link >>>
I have mentioned a few times here on the blog what great importance the science fiction role-playing game Traveller has had for my career as a game designer (for example in this post >>> ).
Marc Miller, Traveller’s creator, recently published Agent of the Imperium, a good SF novel based on the politics of Traveller’s space empires. And now a fan has composed a soundtrack to one particular event in the novel, viz. the experience of hyperspace travel. That’s a novelty; I wish someone would do something like this to one of my stories.
Anyhow, the music is currently available at Soundcloud — link >>>
When it comes to boardgames, I prefer those that emphasize progress, development and resource-management, because I want to construct, not tear down. So when I learned more than a year ago that a card-driven boardgame simulating a future terraforming of Mars was being designed here in Sweden, I rejoiced. And now it seems that it will hit the market coming autumn.
Read more at Fryx Games’s site — link >>>
Yes, I am a fan of the now-somwhat-old Firefly TV series. It has the gritty type of SF cosmos that I love to portray in my stories and games. Here is a good article on how Joss Whedon had to work hard to make his vision arrive at the Small Screen — link >>>
NASA/JPL has recently commissioned a set of retro-style Tourism Posters promoting spectacular locations in our solar system. Here is my favorite (click on it for a larger version):
All the posters are available here — link >>>
Summary in English: Some notes on a campaign for the Swedish space opera role-playing game Sci-Fi!
Som jag har nämnt tidigare här i bloggen håller jag på att skriva en Sci-Fi!-artikel för det specialnummer av Fenix som Åskfågel ska ge ut senare i år. Den skildrar planeten Kythera* som är space-opera-Venus med djungler och monster. (Själva spelet innehåller ju en beskrivning av space-opera-Mars.)
Skrivandet har varit motigt av personliga anledningar, men nyligen har jag fått upp farten. Bland annat har jag kommit fram till vilket koncept som ska genomsyra världsbeskrivningen, nämligen Partisan, Sveriges mest kända icke-publicerade rollspel (länk >>> ). Nej, jag saxar inte ur det ursprungliga manuset, ty det gick förlorat för länge sedan, men jag återskapar idéer som jag hade för trettio år sedan. Eftersom skådeplatsen flyttas från ett ockuperat Sverige 1988 till en ockuperad region på en djungelplanet 1988 i en alternativ världshistoria, har jag läst på om första (1945-54) och andra (1956-75) Vietnamkrigen.
Kythera började utforskas på 1930-talet och kolonier grundades för att utvinna lokala naturresurser. Efter ett jordiskt världskrig 1960-75 har en auktoritär nyorganiserad supermakt, kallad Nya Världsordningen (Nove Ordo Mundial, NOM), beslutat att återbesätta kolonierna på grannplaneten, eftersom man vill exploatera dess rika flora för att framställa läkemedel mot allvarliga sjukdomar på jorden.
Kythera-kolonisterna blev avskurna från jorden under världskriget och därmed ofrivilligt självständiga. Många av dem tänker nu inte låta sig underkuvas av en förtryckarstat som de saknar lojalitet med. Ett gerillakrig bryter därför raskt ut där NOM:s elitkår Legionen tampas med lokala partisaner — några paralleller finns med Java 1946, Algeriet 1957, Indokina 1949 och Afghanistan 1981, men också många olikheter.
Kampanjstämningen visas av följande citat ur artikeln.
”Vad gör man här då?”
Kytheras människobosättningar är slitna, smutsiga och svettiga med hetta, ständiga regn, djungler, träbyggnader och sliten teknik som har varit i drift i 20+ år. NOM-styret är hårt, orättvist och korrupt. Dess huvudsyfte är att producera biokemikalier för export till jorden, allt annat kommer i andra hand. Personer med rätt kontakter kommer undan med mycket.Spelarrollerna är kytheraner som har hamnat mitt i komplexa konflikter där många intressen står mot varandra. Utgångspunkten är att de ska tillhöra – eller låtsas tillhöra – samhällets lägre skikt, ty detta ger dem större rörelsefrihet eftersom de inte är uppenbara aktörer i konflikten. Spelarrollerna är fixare, frilansande hantverkare, tillfällighetsarbetare och liknande som till exempel ägnar sig åt smuggling, spionage, svartabörsaffärer, utpressning och dubbelspel. Deras lojaliteter bör vara lika fläckiga som Kythera-miljön – här står ju inte svart mot vitt, utan ljusgrått mot mörkgrått.
* Kärleksgudinnan Afrodite, känd som Venus bland romarna, hade – som alla dåtidens gudomar – många tillnamn. Ett var Aphrodite Cytherea, efter den grekiska ön Kýthera (Κύθηρα) där hon enligt myten hade fötts ur vågornas skum. På 1800-talet använde europeiska vetenskapsmän detta tillnamn för att skapa orden cytherean (”venusiansk”).
Click on the picture for a larger version.
The Dutch cargo cloudship* C/S Cassiopeia plays a significant supporting role in my dieselretro spy adventure The Ice War (link >>>). When I browsed Deviantart a few days ago, I found this piece by the artist Mordasius. It looks like an observation port in the Cassiopeia’s bridge with some attached meteorological hardware.
Here is a description from another, regrettably still unfinished, story belonging to the same timeline. Republican spy Adèle von Rosen has found a temporary refuge in the Hyderabad-based cloudship C/S Mumtaz-e-Asmān.
The cook heaped cleaning and washing tasks on me as if I were an automaton. I therefore paid little attention to what was going on outside the galley, but some hours into the afternoon I sensed that the Mumtaz-e-Asmān was changing course. It was not the banking of an aeroplane, but rather the majestic turning of a ship at sea. A roundel of sunlight shining through a porthole slowly slid along a bulkhead and showed that the captain had chosen a more westerly route. Soon we entered new weather zone with more clouds and a strong wind buffeting the hull.
A crewman arrived at the galley hatch an hour later. “The skipper wants you,” he said in halting Danish. With relief I abandoned a huge dirty pot and followed him through cold corridors to the bridge. This time the big hatch opened and I entered a cluttered room as wide as the cloudship.
My first impression: banks of instruments at broad windows and beyond them a blue sky with clusters of white clouds above the Lowland’s checkerboard of fields that were blond and green with crops. Captain Singh resided in a pilot’s chair at the centre of the bridge surrounded by levers and control devices. Three cloudmen manned similar stations behind him. Parkas, knitted caps, and gloves protected them from the high-altitude cold.
____________________________________________
*The dieselretro cloudships of The Ice War are loosely inspired by the sky vessels in Studio Ghibli’s animated masterpiece Laputa: Castle in the Sky.
The Dream Forge 