Partisan: Åter i verkligheten

Summary in English: I discuss the fate of the never-to-be-published 1980s Swedish role-playing game Partisan, which was supposed to deal with our country being occupied.

För att göra en inte särskilt lång historia riktigt kort: en person öppnade nyligen en flyttkartong som han inte hade rört på mer än 25 år och, voilà, hittade en bortglömd pärm med en utskriven backup-kopia av Partisan. Han såg sedan till att jag fick den — en rejäl överraskning.

Observation 1: Papper förblir den överlägset bästa långtidslagringsformen för information. Partisans datafiler har ju sedan länge slukats av entropin.

Observation 2: Ett väldigt 80-talsmässigt manus, sakligt i tonen och på många sätt likt dåtidens läroböcker i samhällsvetenskapliga ämnen för gymnasiet. Gediget hantverk med ett klassiskt BRP-baserat spelsystem, detaljerade regler för rollpersonsbygge, samt listor på vapen och prylar. Konstigt vore det väl annars, med tanke på att jag höll i projektets tyglar.

När jag idag begrundar Partisan ser jag ett betydande problem: spelet saknade fokus. Det var tänkt att få fyra tidslinjer, varav två Hollywood-realistiska med Stormakt Brun eller Stormakt Röd som ockupanter, och två mer science fiction-mässiga med utomjordingar eller en fascistisk Stormakt Blå som förtryckare. Äventyrsspel, som firman såg ut dåförtiden, kunde ha supportat en eller högst två kampanjmiljöer, men aldrig fyra. En Partisan-box hade antagligen sålt okay, men utan att bli någon succé; så att säga ett Chock snarare än ett Mutant.

En snabbt överblick av de planerade kampanjmiljöerna:

Stormakt Brun: I det manus jag nu har i min hand saknas denna kampanj, antagligen därför att den skrevs av en annan författare och därför inte hunnit inlemmas.

Stormakt Röd: Denna bakgrund är den tunnaste: endast en kronologi för Sovjetunionens invasion av Västeuropa och Norden. Röda armén når Rhen under krigets första år, men lyckas ändå inte få till en avgörande seger, så strider rasar vidare i Belgien och norra Frankrike. Inspirationen verkar hämtad från Fredrick Forsyths spionthriller Djävulens alternativ och Tom Clancys krigsroman Röd Storm. Jag minns tyvärr inte vem som skrev detta. Med tanke på att Sovjetväldet kollapsade 1989, alltså blott två år efter Partisans tänkta publicering, var denna kampanj en given blindgångare.

Stormakt Blå: Här finns en detaljerad alternativhistoria om hur USA blev en högerdiktatur på 1950-talet — en mardröm där kommunistjägaren senator Joseph McCarthy blev president i USA, där franska militären grep makten fullt ut 1958, och där dessa två stormakter trettio år senare invaderar det neutrala Sverige för att “skydda landet mot Sovjetkommunismen”. Som en extra krydda finns psioniker, människor med mentala krafter, och de förföljs aktivt av både amerikaner och sovjetryssar. Upplägget är nog tänkt som ett Vietnam-krig i den svenska storskogen. Jag ser på stilistiken att jag har skrivit Tidslinje Blå; bittert är att jag idag inte kan minnas att jag gjorde det.

Stormakt Ultraviolett: Intressant i utomjordingscenariot är ockupanten har använt androider (syntetiska “människor”) för att infiltrera jordens stater under lång tid för att sedan överrumplande underkuva världen med invaderande robotarméer. Vilka de utomjordiska härskarna egentligen är eller varför de är här, vet människorna alltså inte vid kampanjstart. Återigen, jag minns inte hur det gick till när vi tänkte ut detta scenario, men vid genomläsning idag ser jag några likheter med de konspirationsteorier som charlatanen Dr Strabismus torgför i James Mitcheners roman Space från 1982 eller med den övergripande intrigen i den amerikanska TV-serien The Invaders från 1967.

Läs mer här om hur Partisan blev till hos Äventyrsspel och varför vi lade ner projektet — länk >>>

Läs mer här om hur Partisan inspirerade mig till ett “Vietnam-krig” på retro-Venus för rollspelet Sci-Fi!länk >>>

Advertisements

Sorgeveden: Skogen är stor, tiden är knapp

Summary in English: I am updating my Swedish readers on the status of my current RPG project Sorgeveden, a sourcebook about a vast fantasy forest.

Aktiviteten har varit låg här på bloggen under de senaste veckorna. Jag har helt enkelt haft fullt upp, dels med mitt vardagsliv (barn och jobb) och dels med Sorgeveden till Hjältarnas Tid. Det är ju tänkt att jag ha ett komplett grovmanus till Gothcon i slutet av mars.

Nuvarande status:

1. Jag blev missnöjd med min första text om druider och kasserade den. Istället skriver jag en ny version som gör dem annorlunda än andra magiker: de utövar all sin magi via blodsoffer.

2. Jag mekar mycket med den halvnordiska exempelregionen Tekepad, ett granskogslandskap med köpingen Hargetun (tänk dig Birka med extra allt). Tekepad visar spelledaren hus äventyrsplatser kan se ut. Hen kan sedan bygga sina egna i alla skogsland: gran/subarktisk, ek/tempererad, cypress/subtropisk och ebenholts/tropisk.

3. Kill your darlings. Jag har börjat stryka avsnitt som inte känns lyckade eller meningsfulla. Blaha-texter gör ju ingen glad. Bland annat har skogsjättarna raderats — de många slags jättar som beskrivs i Hjältarnas Tid räcker.

4. Bland de nya folkslag som jag presenterar får nog orcherna störst utrymme. Livssätt, bosättningar, jordbruk & jakt, status och yrken. Spela orch? Javisst, men det kräver en del eftertanke av spelaren.

5. Jag har ju alltid haft en viss förkärlek för den antikgrekiska legendvärlden; se bara på vad jag skrev i Monsterböckerna till Drakar och Demoner för 30+ år sedan. Därför beskriver jag fauner och nymfer, samt odjuret mantikora. Däremot har jag (kanske för omväxlings skull) inte med minotaurer, ty i mina ögon är de främst bergsbarbarer och har därför ingen naturlig (sic!) hemvist i den stora skogen.

6. Tolkieninfluenser: Jättespindlar — självklart (tack Jon), ty vad vore en Mörkmårdsmotsvarighet utan etterkopparna? Talande korpar — javisst, mycket fornnördiskt. Och lite annat små och gott som den gode professorn lät hämta från germansk folktro.

The Grand Master In Memoriam

Gary Gygax, the man who turned role-playing games into a tangible reality, passed away ten years ago. Mr Gygax charted a significant part of my course through life. I first encountered his game Dungeons & Dragons in May 1977, when I was 18 years old. I became an enthusiast (en eldsjäl) at once and I still remain so today, 41 years later. The hobby has brought me so much joy, so many fulfilled dreams, so many new friends.