“Acquainted with the Night”

I have been one acquainted with the night.
I have walked out in rain—and back in rain.
I have outwalked the furthest city light.

I have looked down the saddest city lane.
I have passed by the watchman on his beat
And dropped my eyes, unwilling to explain.

I have stood still and stopped the sound of feet
When far away an interrupted cry
Came over houses from another street,

But not to call me back or say good-bye;
And further still at an unearthly height,
One luminary clock against the sky

Proclaimed the time was neither wrong nor right.
I have been one acquainted with the night.

By Robert Frost

Advertisements

“Chock” — liket lever

Summary in English: I reminisce about my work with the Swedish horror RPG Chock (Chill in the US original) in the 1980s and add a teaser for the new Chock game that’s being kickstarted right now.

När jag började jobba hos Äventyrsspel i april 1985 var produktionen av skräckrollspelet Chock redan i full gång. Det var en rak översättning av det amerikanska spelet Chill från Pacesetter, med ett svenskt namn som anknöt till de skräckserietidningar som varit populära under 1970-talet. Nu har det gått 33 år sedan jag stoppade in Chock-manusets 5.25-tums diskett i en DEC Rainbow-dator för att bearbeta översättningen i ordbehandlaren WordStar, så mina minnen är på anekdotnivå.

Jag hade spelat en hel del Call of Cthulhu i Göteborg kring 1980 (tack Tommy), så genren var välbekant. Visst hade Chock potential, tyckte jag, men spelsystemet var inte vad jag skulle ha valt. Hursomhelst, jag delade skämtsamt in skräckspelen i kategorierna “våta” och “torra”. Call of Cthulhu var vått: slem, tentakelmonster och vansinne; medan Chock var torrt: dammiga slottskällare, skuggfyllda mausoleer och gengångare på övervuxna kyrkogårdar.

Det som inledningsvis roade mig mest med Chock var att fixa material till Sinkadus. Jag beställde några äventyr från Gunilla Jonsson och Michael Petersén och skrev en del artiklar själv. Den senviktorianska eran avhandlades i ett nummer, eftersom det var Draculas tidevarv. Men även en del indiska och karibiska varelser dök upp i äventyr som spelades på våra spelkongresser.

Nattens Fasor, en inbunden A4-bok om skräckens många manifestationer, blev Chocks magnum opus. Vi tog två av Pacesetters “monsterböcker”, valde ut det bästa, lade till sådant vi tyckte saknades — till exempel det hemsökta huset och mördarbilen — och kopplade in Stefan Kayat som illustratör. Hans svartvita teckningar förmedlade rätt stämning; se nedan hur han illustrerade Moorcrest Manor i äventyrshäftet Skräckens tre ansikten. Anna Gable Frimodig skildrade den Café Opera-festande nordiska vampyren, med en insmugen referens till vår dåvarande arbetsplats i en skum avkrok av Stockholms Frihamn. Nattens fasor står i min bokhylla och det är ett nöje att bläddra i den då och då.

Chock tynade dock bort efter några år. Pacesetter gick under borta i USA, medan vi valde att satsa på mer populära spel. Chock var nog en alltför udda fågel i Äventyrsspels bo, med ett haltande spelsystem och en stämning som inte hörde hemma i Sverige på 1980-talet.

Liket lever: Nu är det dags för ett nytt Chock, den gång från förlaget Eloso. Det handlar om ett helt nytt spel som är en hyllning till Äventyrsspels klassiska version; det går inte att reboota originalet av rättighetsskäl. Jag är inkopplad för att skriva ett Stockholmsbaserat äventyr som utspelar sig i någorlunda nutid, dvs valfritt år efter millennieskiftet.

Eloso kör en kickstarter för att finansiera Chock-projektet — länk dit >>>

En hamnarbetare minns, avsnitt 2

Så många år har gått sedan tiden på Äventyrsspelskontoret i Frihamnen att jag har svårt att komma ihåg exakt när vi gjorde en viss produkt. Jag minns episoder kopplade till än det ena projektet, än det andra, men jag kan inte placera dem mer precist i tid än ett visst år eller en viss årstid. Det var ju ett oerhört intensivt jobb: spelkonstruktör på heltid.

Under sommaren 1985 var det mycket slit med Chock och Monsterboken. Jag minns hur jag satt med en DEC Rainbow PC (brun skärm, gröna bokstäver) och gammaldags floppyskivor. Vi körde operativsystemet CPM och ordbehandlaren WordStar. Datorn var som en avancerad skrivmaskin, inget mer. Chock var en ren översättning av det amerikanska Chill. Jag har för mig att Åke Eldberg hade översatt; mitt jobb var hursomhelst bara att granska och att koda textfilen för sätteriet (ungefär som att hacka HTML i en texteditor).

Monsterboken blev däremot en rejäl kreativ insats från min sida. Den är ett barn av sin tid, när fantasyspel skulle se ut på ett visst sätt. Vi hade tämligen god pejl på vad kunderna ville ha och tänkte leverera detta. Det är därför det finns flera “arter” av alver, var och en med sin biotop. Det var också populärt med orcher i olika storlekar, därav sviten svartnisse, svartalf, orch, rese. Dvärgar var ett annat måste. (Tolkiens hand nådde så att säga in på vårt kontor.) Därtill smög jag in en och annan udda fågel(!): svanmön är inspirerad av baletten Svansjön, medan karkionen är helt och hållet mitt påfund (jag minns dock inte varför den ser ut som den gör).

Dåförtiden brukade det, om vi bortser från intelligenta varelser, bli en tredelning i fantasyfaunan: djur (sådana som vi känner till vår värld), monster och vandöda. Djur skulle vara “realistiska” och bygga på kända zoologiska fakta, medan de andra kunde bli mer eller mindre spejsade. Monstren hade oftast sitt ursprung i germanska (t.ex. drake) och grekiska (t.ex kimera) sagor. Vissa kom dock andra sammanhang, som till exempel onaqui, ett mexikanskt vidunder som jag hade läst om i Chock. De vandöda påverkades en del av de skräckserietidningar som varit populära i Sverige 1970-75, sådana som vi spelkonstruktörer hade läst som barn. Där hade vi sett populärkulturella versioner av zombier, varulvar, likätare (ghouls) och vampyrer.

Ett av mina monsterbokspåhitt, orchspråket svartiska, har oplanerat spridit sig inom svensk spelfandom och är idag allmängods vars ursprung är förlorat i “forntidens dunkel”. När jag hör ungdomar prata om det känner jag mig som Tom Bombadill, han som var med när allt började.

I nästa avsnitt av minnesnotiserna tänker jag skriva om Expert Drakar och Demoner (EDD) >>>>