Ek veit einn, at aldrei deyr

Last evening, some gamer buddies and I met at a Stockholm pub.
An unfamiliar forty-something man approached our table and asked me: “Are you Anders Blixt?”
“Yes,” I said.
“Thanks,” he said, shook my hand and walked away.

Such encounters happen rarely, but to me they are diamonds.

I have designed role-playing games for more than forty years. It’s a mundane and solitary profession: I spend hours in front my computer trying to turn my visions into gameable texts. All the action, so to say, takes place at a closed screening inside my mind. When my part of a product is complete, after much commenting by others and many revisions by me, I hand it over to the layout artist. With some trepidation, I assure you. I may be a veteran designer, but I still write occasional duds.

Creating role-playing games has not enriched my bank account. Nowadays I am retired with a state pension that pays my bills. Earlier I had to do muggle jobs. But my writing games has enriched the lives of thousands of people. Many times, I have heard comments like: “My adolescence was miserable, but your games made me endure it.”

These days, when I am in the Indian summer of my life, I look at what joy my toil has kindled and I feel contented. I have used my talents and endurance to encourage and strengthen others. That’s what counts. Or to paraphrase the Norse poem Hávámal: “We are all mortal, but our deeds will be remembered.”

Deyr fé,
deyja frændr,
deyr sjalfr it sama,
ek veit einn,
at aldrei deyr:
dómr um dauðan hvern.

Podcasten Bortom: Jag blickar tillbaks på mina 40+ år i branschen

Summary in English: I have been interviewed in a Swedish podcast about my 40+ yaers in the RPG business.

Robert Jonsson har intervjuat mig för sin podcast Bortom Bortom. I avsnitt 62, inbäddat nedan, berättar jag om hur jag började med hobbyn och tar er med på en resa igenom min karriär där världsskapandet är den röda tråden. Jag berör bland annat rollspelen Drakar och Demoner, Mutant 2, Partisan, Gondica och Wastelands.

Sorgeveden: Skogen är stor, tiden är knapp

Summary in English: I am updating my Swedish readers on the status of my current RPG project Sorgeveden, a sourcebook about a vast fantasy forest.

Aktiviteten har varit låg här på bloggen under de senaste veckorna. Jag har helt enkelt haft fullt upp, dels med mitt vardagsliv (barn och jobb) och dels med Sorgeveden till Hjältarnas Tid. Det är ju tänkt att jag ha ett komplett grovmanus till Gothcon i slutet av mars.

Nuvarande status:

1. Jag blev missnöjd med min första text om druider och kasserade den. Istället skriver jag en ny version som gör dem annorlunda än andra magiker: de utövar all sin magi via blodsoffer.

2. Jag mekar mycket med den halvnordiska exempelregionen Tekepad, ett granskogslandskap med köpingen Hargetun (tänk dig Birka med extra allt). Tekepad visar spelledaren hus äventyrsplatser kan se ut. Hen kan sedan bygga sina egna i alla skogsland: gran/subarktisk, ek/tempererad, cypress/subtropisk och ebenholts/tropisk.

3. Kill your darlings. Jag har börjat stryka avsnitt som inte känns lyckade eller meningsfulla. Blaha-texter gör ju ingen glad. Bland annat har skogsjättarna raderats — de många slags jättar som beskrivs i Hjältarnas Tid räcker.

4. Bland de nya folkslag som jag presenterar får nog orcherna störst utrymme. Livssätt, bosättningar, jordbruk & jakt, status och yrken. Spela orch? Javisst, men det kräver en del eftertanke av spelaren.

5. Jag har ju alltid haft en viss förkärlek för den antikgrekiska legendvärlden; se bara på vad jag skrev i Monsterböckerna till Drakar och Demoner för 30+ år sedan. Därför beskriver jag fauner och nymfer, samt odjuret mantikora. Däremot har jag (kanske för omväxlings skull) inte med minotaurer, ty i mina ögon är de främst bergsbarbarer och har därför ingen naturlig (sic!) hemvist i den stora skogen.

6. Tolkieninfluenser: Jättespindlar — självklart (tack Jon), ty vad vore en Mörkmårdsmotsvarighet utan etterkopparna? Talande korpar — javisst, mycket fornnördiskt. Och lite annat små och gott som den gode professorn lät hämta från germansk folktro.

Spelmakarens programförklaring

Summary in English: I explain why and how I these days write settings for Swedish roleplaying games.

Eftersom jag inte livnär mig på att skriva rollspel nuförtiden — det skulle jag gärna göra men Sverige är inte längre som hon var 1985-89 — så skriver jag bara produkter som engagerar mig. Skymningshavets gåtor till Drakar och Demoner 2016 är ett exempel: en setting som jag hade längtat i åratal om att få göra och äntligen fick jag chansen. Detsamma gäller rebooten av Wastelands till Åskfågelns Freeway Warrior: som idé har den funnits i min pipeline i fyra år och äntligen har jag hittat ett sammanhang där jag kan återvända till en av mina favoriter med några varsamma uppdateringar (jag skrev WL 1.0 i början av 1990 och dåtidens Sverige fungerade delvis annorlunda än dagens).

Alltså, för att gå rakt på sak, jag rebootar mina gamla settingar därför att det roar mig. Om jag kunde skulle jag återvända till fler, men ofta är det omöjligt av rättighetsskäl.

Och jag kör inga egna race längre, eftersom det kräver mer jobb än jag orkar med, utan jag samarbetar alltid med andra: Tomas Arfert & Saga Games för Sci-Fi!, RiotMinds för Skymningshavets gåtor, Krister Sundelin & Helmgast för Sorgeveden, och Tove & Anders & Åskfågeln för Wastelands 2.0. (Jodå, om någon vill anlita mina tjänster är det bara att höra av sig i en kommentar. Jag är rutinerad och flexibel.)

Podcast: 1980-talet och rollspelsnostalgi


Summary in English: In an interview by the Blandbandet podcast RPG veterans Tomas Arfert and myself spoke of what it was like to be a game designer in the 1980s.

Podden Blandbandet ägnar sig enbart åt 80/90-talsnostalgi. Så podmastern Niklas Gerholm bjöd nyligen in Tomas Arfert och mig att berätta våra minnen från denna gyllene era i den svenska rollspelshobbyn. Det blev två pod-episoder som avhandlar de klassiska spelen Expert Drakar och Demoner, Mutant, Sagan om Ringen, och mycket annat.

Episod 1 — länk >>>

Episod 2 — länk >>>

“DOD16”: Sfinx vid Skymningshavet

I den här posten blickar jag tillbaks på min senaste “tunga” produkt: den antikinspirerade oceanfararkampanjen Skymningshavets gåtor till senaste utgåvan av Drakar och Demoner. Den klassiska grekiska sagovärlden rymmer många platser och varelser som jag hur gärna placerar i mina fantasymiljöer. Redan 1985, när jag skrev Monsterboken till dåtidens Drakar och Demoner såg jag till att varelser som fauner, minotaurer och kentaurer blev en del av spelkosmos. För tjugo år sedan konstruerade jag Gondica, ett actionfantasyspel i renässansmiljö, och även där fick sådana varelser sina givna platser.

I den här målningen blickar en undin — ett slags saltvattennymf — och en sfinx ut över Skymningshavet. Kanske ser de skeppet Månvind nalkas deras ö med djärva utforskare ombord.

Konstnär: Karl Wilhelm Diefenbach. Klicka på bilden för en större version.

Den kompletta Skymningshavets gåtor kan tankas ner som en kostnadsfri PDF härifrån — länk >>>

Världsbeskrivningen är skriven på ett sådant sätt att den kan lätt användas till Hjältarnas tid, Fantasy! eller valfritt annat flexibelt fantasyrollspel.