Boken om Äventyrsspel

Aventyrsspel_omslag

Summary in English: A coffee-table book about the legendary Swedish RPG publisher Äventyrsspel is under production.

Orvar Säfström och Jimmy Wilhelmsson ska ge ut boken Äventyrsspel – bland mutanter, drakar och demoner, en färgstark coffeetable-volym om det företag och den hobby som definierade starten på mitt yrkesliv för trettio år sedan. Retro-nostalgi, javisst. Jag tillbringade nyligen ett par timmar i en intervju där författarna ville höra anekdoter och fakta från anno dazumal. Det här ska bli skoj att läsa.

Läs mer här — länk >>>

En hamnarbetare minns, avsnitt 7: världsbygge

Redan 1985 blev det tydligt att vi behövde bygga våra egna “kanoniska” spelvärldar åt i första hand Mutant och i andra hand Drakar och Demoner. De äventyr vi publicerade måste stå i ett sammanhang så att spelledarna skulle kunna bygga kampanjer kring dem. Mutant var det mest uppenbara fallet, eftersom det spelet inte hörde till en klart definierad genre. När det gällde fantasyrollspel fanns det en tydligare hobbyövergripande tradition av vad som krävdes av god spelvärld.

Idag kommer jag inte i detalj ihåg hur snacket gick på kontoret i samband med dessa projekt. När det gäller Pyri-Skandinavien fanns ju redan fragment i de publicerade äventyren att bygga på: ett Skandinavien som tekniskt befann sig ungefär på 1830-talsnivå, fast med samhällen som socialt verkade höra hemma på 1500-talet eller 1600-talet. Drakar och Demoner befann sig i den pseudomedeltida klichévärld (riddare, magiker, kungar, riken, alver) som brukar känneteckna “basfantasy”.

Ereb Altor började som fragment som vi bestämde oss för att ha med: ön Faltrax (Rösten från forntiden), Marsklandet, Trakorien, Kandra, Caddo fanns före världen. Vi beslöt att bygga en kontinent där de alla passade in. Det första försöket blev en karta i Sinkadus, men den var så lik Europa att våra kunder gjorde verbalt motstånd. Vi fick så mycket ilsken post att vi kasserade förslaget och började om för början.

Här kom Erik Granström in och gjorde en världshistoria åt Altor som skulle passa ihop med hans konfluxiska planer. Jag lade i Ereb till sådant som “måste” finnas i en fantasyvärld på 1980-talet, som alvskogen Goiana, Svarta Tornets Saruman-liknande magiker, de riddarriken som blev hemvist för det framtida Drakar och Demoner Ivanhoe, och så vidare. Ett lapptäcke, javisst, därför att vi ville ha med “allt” (eller åtminstone nästan allt). Nidland, Barbia och Torshem gled också in med tiden, var och en kartlagd av sina konstruktörer. Jag gillade Marcus’ Siratsia-äventyr och var glad kunna peka ut en region som han ansvarade för.

Mutant-Skandinavien växte också fram lite hipp som happ utifrån kartan jag hade gjort till MT2. När vi skulle göra Efter Ragnarök handlade det om vem som ville skriva vad. Thomas Höglund, en jämte, tog på sig att utveckla Republiken Jamtland så den fick sin detaljerade skildring. Men ingen klev fram och ville göra något liknande med Finland eller Frihetens slätter, så de blev betydligt mer översiktligt beskrivna.

Visst kunde vi ha gjort två mer välstrukturerade världar, men tänk på att vi var unga och dessutom var de första i Sverige tog itu med något sådant här. De följde efter kunde peka och säga “ha!” och sedan göra något bättre. Men då hade de våra erfarenheter att bygga på.

Och när jag i mitten av 1990-talet satte mig ner och byggde Vidonia och Digerveden till Gondica gick jag betydligt mer grundligt tillväga. Även jag hade lärt mig.

Härnäst: Gigant Drakar och Demoner >>>

En hamnarbetare minns, avsnitt 5: Erik Granström

Tolkiensällskapet Forodrim har indirekt haft stor betydelse för Äventyrsspel. Jag blev medlem 1981 och träffade där bland annat Olle Sahlin, Leif Eurén, Stefan Kayat och Ann-Sophie Qvarnström, vilka jag lockade till Äventyrsspel. Magnus Anå, medlem i ett annat tolkiensällskap satte mig i kontakt med Erik Granström. En dag kom ett tjockt brev i posten: Svavelvinter som en massa A4-sidor i pärm. Jag tror att Erik hade använt skrivmaskin, men jag minns inte säkert.

Det är sällan jag blir förbluffad när det gäller rollspelsprodukter. Två gånger för att vara exakt: första gången när jag läste Eriks Svavelvinter-manus och andra gången när jag läste Greg Costikyans Star Wars-rollspel (alltså det från West End Games 1987). I mitten av 1980-talet var Svavelvinter revolutionerade i djup, detaljrikedom, komplexitet. Erik hade tagit klassiska fantasyingredienser — drakar, zombier, magiska svärd, jättar — och skapat något nytt. Ingen amerikanskt företag hade heller gjort liknande. Det fantastiska är ju dessutom att han höll kvaliteten på fortsatt lika hög nivå genom hela konfluxsviten och vidare till Trakorien-romanerna. Han har inte skrivit mycket, men allt är platina.

Alla andra på firman blev lika fascinerade av manuset. Det var bara en fråga om hur vi skulle integrera det med resten av EDD-produkterna. Här blev avstampet för Ereb Altor, en värld i vars skapelse Erik hade en nyckelroll. Vi beslöt att satsa rejält på Svavelvinter: en box, två häften, färgkarta; eftersom vi trodde att den skulle bli en storsäljare. Stefan Kayat hade rätt stil för att bildsätta Marjuras många obehagligheter medan Ann-Sophie Qvarnström fixade kartorna. Detta var dessutom en smidig produktion, eftersom alla var proffs på vad de gjorde. På den tiden fanns det mycket pengar att hämta i branschen, så det var bara att satsa. Vi visste vad vi ville och processen löpte problemfritt.

Det trevliga att jobba ihop med Erik har varit hans humor och bildning. Vi har hållit kontakten och träffas några gånger om året för att prata böcker och spel. Nu är vi gråsprängda och medelålders, men skärpan och det ungdomliga sinnet har vi fortfarande kvar.

Nästa avsnitt kommer att handla om Sinkadus >>>