Sorgeveden (9): Insjö i Cypresslandet

Konstnär: Wild Weasel — link >>>
Klicka på bilden för större version

Den vidsträckta Sorgeveden indelas i fyra klimatområden från norr till söder: det kyliga Granlandet, det behagliga Eklandet, det varma Cypresslandet och det tropiska Ebenholtslandet.

Advertisements

Sorgeveden (7): By i Ebenholtslandet

Konstnär: Wild Weasel — länk >>>
Klicka på bilden för större version.

Den vidsträckta Sorgeveden indelas i fyra klimatområden från norr till söder: Granlandet, Eklandet, Cypresslandet och Ebenholtslandet. Det tropiska Ebenholtslandet är bevuxet med olika slags regnskog. Dess mänskliga befolkning har funnit många kluriga sätt att bygga sina hem på stolpar undan kryp och översvämningar.

Sorgeveden (4): Fauner

Dansande faun, av Eva Widermann. Klicka på bilden för större version.


Sorgevedens fauner är jägare och samlare som hör hemma i ek-, bok- och cypressskogar. De känner sin hemtrakt utan och innan, men kommer trots detta många gånger till korta gentemot de människor som breder ut sig allt mer och hugger röjningar, anlägger byar och planterar grödor på platser som faunerna länge sett som sina.

Faunpersonligheten, inom det vida spann som ett folkslags individer faller, skiljer sig tydligt från människans på två punkter: skicklig på improvisation, men svag på långsiktig planering. Fauner är för det mesta osedvanligt duktiga på att hantera plötsliga förändringar, som naturkatastrofer, men de bygger inga byar, vägar eller broar. Därtill är de dugliga spelmän – gärna på flöjt, trumma och en motsvarighet till lergök – och dansare, allt baserat på livliga improvisationer. Faunens sinnelag är alltså inriktat på “här och nu”. Detta är en tillgång för ett stenåldersfolk utlämnat åt naturens nycker, men det leder också till att fauner i mänskliga samhällen uppfattas som omogna och impulsiva festprissar.

Faunernas teknik baseras på det skogen tillhandahåller. De är skickliga på trä- och stenarbete, och tillverkar goda redskap för att gräva fram örter och fälla träd. Deras flätade korgar är av hög kvalitet och säljs för ett gott pris till människor och dvärgar. De vanligaste vapnen är spjut med stenspets, stenyxa och blåsrör. Deras häxdoktorer vet hur man brygger jaktgifter av grodsekret och spetsört. Fauner uppskattar mänskliga redskap som knivar, spadar och pilbågar, eftersom sådana är till nytta i vardagen.

Sorgeveden: Författaren funderar (3)


Summary in English: Some words about a fearsome forest creature for the Swedish fantasy RPG Hjältarnas Tid.

Skogsjättarna är glupska vidunder, sällsynta men farliga för människor och alver.

Huruvida skogsjättarna ska klassificeras som folkslag eller odjur är en öppen fråga. De är besjälade varelser som har språk och tillverkar redskap, men de är också monster, bosatta i skuggskogsområden , och som ibland beger sig in i angränsande regioner på jakt efter favoritfödan: intelligenta varelsers hjärnor.

En skogsjätte är människolik fast med monstruösa drag som rovdjurständer och groteska anletsdrag. En vuxen individ är 4-6 gånger högre än en människa (7-10 meter) och väger säkert ett ton. Hen är oftast klädd i raggiga skinnkläder, går barfota och svingar en lång träklubba. Så länge marken är fast, rör sig skogsjätten snabbt och tyst – inga darrningar i vinbägaren när den nalkas – och hen låter sig sällan hindras av mörker. Gissningsvis fungerar hens ögon utmärkt i stjärnljus. En skogsjätte kan inte springa, men hens enorma kliv gör så att hen går lika snabbt som en rusande människa. Dock har en skogsjätte svårt att svänga när hen väl har fått upp farten.

Människor och alver tror att skogsjättar är ensamlevande, men hur vardagen i deras skuggskogshem ser ut är okänt. Det finns många sagor om enorma träslott eller grottborgar med dignande skattkammare, men få hjältar har givit sig ut på skogsjättejakt och nästan ingen har återkommit för att vittna om vad de sett.