Podcast: 40 år som spelkonstruktör

Micael Fryksäter intervjuar mig om mina 40+ år i svenska och amerikanska rollspelsbranschen. Det finns en hel del att berätta.

 

Advertisements

Partisan, stormakt brun och medelålderns insikter

Summary in English: A reflection on the problems with creating alt-hist game material relating to World War Two, using the never-completed Swedish RPG Partisan as the basis for the discussion.

Nu har det gått över ett år sedan jag förbluffade Sveriges gamers med nyheten att någon hade givit mig en pärm med den enda överlevande utskriften av det legendariska “förlorade” rollspelet Partisan (länk >>> ). Manuset innehöll bland annat tre väldigt olika Sverige är ockuperat-settingar, men den fjärde som vi hade planerat, den om Tredje Riket (stormakt brun) och andra världskriget, saknades av skäl som jag inte minns.

Mitt tjugosjuåriga jag var entusiastisk inför Partisan, medan mitt nutida sextioåriga jag ser på spelprojektet med mer reserverad blick, särskild på dess tänkta Tredje Riket-scenario.

På 1980-talet låg andra världskriget fyrtio år bort och många av Europas och USAs politiska ledare hade upplevt det personligen som soldater (Helmut Schmidt, George Bush senior), som kollaboratörer (François Mitterrand), som motståndskämpar (François Mitterrand [en kappvändare], Jurij Andropov) eller som civilister (Helmut Kohl, Margaret Thatcher). Flera i min umgängeskrets hade ögonvittnen till kriget omkring sig: min pappas kollega John hade varit flygmekaniker på en svensk B16 Caproni under beredskapen och med nöd och näppe överlevt en störtning, en i gamergänget hade en tysk morfar som slagits på västfronten 1944-45 och blivit fransk krigsfånge, jag hade lärt känna Auschwitzöverlevaren Hédi Fried, och så vidare. Det fanns en närhet till dessa fruktansvärda år, vilket gjorde att de flesta nalkades ämnet med självklar respekt — vi levde bland människor som hade sett hur extraordinärt vidrigt detta krig hade varit.

Den närheten är borta idag. De sista veteranerna är i 90-årsåldern. Band of Brothers, Saving Private Ryan och The Pacific är seriöst menade försök att visa för vårt århundrade hur det var där och då. Men de har tunnelseende — rimligt med tanke på vad en teveserie eller film faktiskt kan omfatta — och gestaltar inte epokens storskaliga massmord, ödeläggelse, skräck och misär.

Hans Alfredson skrev på 1990-talet den alternativhistoriska romanen Attentatet i Pålsjö skog om en tysk ockupation av Sverige. Några försigkomna antinazistiska svenskar genomför på eget bevåg ett dödligt sprängattentat mot ett av de många tysktåg som 1941 for genom Sverige, vilket i sin tur får en rasande Hitler att förklara krig mot Sverige. Alfredsons grepp, en fiktiv självbiografi, fungerar bra, men den är inget källmaterial som jag skulle känna mig bekväm med att använda till ett spel.

Min inställning idag hänger också samman med mina personliga upplevelser av krig, upplevelser som jag delar med tusentals andra svenskar. Under Balkankrigen för 25 år sedan jobbade jag en tid med logistiska spörsmål för våra Blå baskrar i Bosnien (UNPROFOR); jag for aldrig dit ner, men krigets skugga föll över vårt kontor i Södertälje. Samtidigt skrev jag en bok om FN-observatörerna i Kashmir (UNMOGIP). För elva år sedan tjänstgjorde jag sex månader i Kabul som civil specialist i en EU-mission (EUPOL) som sysslade med polisutbildning.

Så utifrån vad mitt sextioåriga jag har sett och hört anser jag att endast några få krig i närtid kan placeras på nästan samma nivå i helvetet som andra världskriget, nämligen Röda Khmerernas massmördarregim i Kambodja på 1970-talet, folkmordet i Rwanda 1994, samt andra Kongokriget kring millennieskiftet (ett sällsynt brutalt krig som krävt miljoner människors liv men som utkämpats i mediaskugga). Retorisk fråga: Skulle de vara lämpliga ämnen för något rollspel? Självklart inte, ty de ligger så nära oss och är så fasansfulla.

Därför är jag idag lättad över att våra försök att skapa Tredje Rikets fiktiva ockupation av Sverige till  Partisan har slukats av de elektroniska entropin. Kanske skulle vi ha använt det ockuperade Norge som förebild (jag minns inte), men vårt verk hade ändå endast blivit ett tillrättalagt och nedtonat skrapande på ytan. Wehrmachts vedergällningsmassakrer efter partisandåd (ett antal slumpvis utvalda civilister arkebuseras utan pardon för varje dödad tysk soldat), Gestapos klappjakt och mord på judiska och romska svenskar, de inhemska samarbetsmännens lismande inför den tyske rikskommissariens despotiska styre, eller en svensk motsvarighet till Grini-lägret — hur skulle vi, ett gäng grabbar i tjugoårsåldern, ha kunnat överföra sådana historiska brott mot mänskligheten till en fiktiv situation på ett respektfullt och trovärdigt sätt utan att göra vårt spel ospelbart?

Looking back, looking ahead

Traditionally, late December is a time for summarizing the past year and taking a look at what the next year might entail. Here in my blog I focus on my writing endeavors — what’s been accomplished in 2018 and what I hope work with in 2019.

2018: My Accomplishments

  1. Partisan, the Great Surprise: In March, somebody found the sole remaining printout of the legendary and never-published Swedish RPG Partisan and gave it to me. It deals with foreign occupation of our country, presented in the four settings Brown (Nazi Germany), Red (Cold War Soviet), Blue (Cold War with an authoritarian United States), and Ultraviolet (nefarious aliens from space). Serendipity: everybody had thought that the game was lost forever, but here is my incomplete manuscript from when the game was shelved thirty years ago. The printout nowadays rests securely in a safe. Link (Swedish) >>>
  2. During the autumn, I launched my Patreon page, where you can sponsor my writing role-playing games (RPGs) and get various goodies, such as the extant three Partisan settings Red, Blue, and Ultraviolet; and Thriller, my unpublished RPG manuscript from 1983 (espionage and sleuthing in the vein of the original Mission Impossible TV series). Link (English) >>>
  3. In October, Helmgast published Sorgeveden, my campaign setting for Krister Sundelin’s fantasy RPG Hjältarnas Tid. The book depicts an immense forest, stretching from spruces and birches in the subarctic north to jungles in the tropics. Link (Swedish) >>>
  4. In November, I delivered Märk hur vår skugga, an introductory adventure to the new edition of Chock, a Swedish horror RPG that will be published by Eloso in 2019. Link (Swedish) >>>
  5. In December, I launched my product page on DriveThruRPG. So far, it is a trial version, but I intend to use it to sell English PDFs of Traveller settings and other “stuff”. Link (English) >>>
  6. In December, my adult daughter Elin, aka the Tiger, joined forces with me as Team Fox. She is currently a student at an art & design school and she will illustrate some products that will get published at DriveThruRPG. Link (English) >>>
  7. In December, I published Dust & The Road, a paperback with two dieselpunk shortstories that are partially based on my experiences of serving in Afghanistan ten years ago. The stories introduce my setting Patchwork World, a fragmented steampunk & dieselpunk world. Link (English) >>>

Q4 2018 was obviously a hectic time. When I look at the list above, I feel contented with what I achieved.

2019: My intentions

  1. Since 2014, I have planned to make a revised version of the vintage Swedish postapocalyptic RPG Wastelands, but I quickly encountered various snags and obstacles. When Tove & Anders Gillbring a few years later decided to produce Freeway Warrior as an RPG, we agreed that I would turn Wastelands into a Swedish setting for the game. My vision is best summarized as “Lars Molin meets Mad Max”. Tove’s cancer has repeatedly delayed the project, but I hope we can get it moving during 2019.
  2. The hush-hush job: I have made a deal with an publisher about a major RPG project. A non-disclosure agreement prevents me from mentioning details until the publisher has announced the venture. But I am already working on it, and the production team has had fruitful brainstorming sessions on Skype. My deadline is late 2019. Yeah, I feel good about this project.
  3. Dusk and Dawn is a standalone steampunk novella taking place in Patchwork World, though far from the locations of “Dusk” and “The Road”. I have written the first half of the story and and I hope to complete it in 2019. Link (English) >>>
  4. I have outlined a Traveller universe with distinctive qualities, grimmer than the one Marc Miller developed. It’s there to be written when I get time for it. It will sooner or later get published via DriveThruRPG. What rules? Well, probably one set of Cepheus Light and one set of BRP.
  5. I have outlined a dieselpunk RPG, working name Iron Empires, that takes places in an alternate timeline. The game will get at least two Terrestrial and one Martian setting. It is too early to go into details, but you’ll get updates in my blog when I have something substantial to tell. My plan is to publish Iron Empires via DriveThroughRPG, using a variant of the Cepheus Engine rules.

I don’t expect to complete all these projects during 2019, but if I get sunny weather with the wind in my back, and there is plenty of coffee in my thermos flask of holding, I might walk a part of my road. However, an ancient word of wisdom cautions us: Man supposes, God disposes.

Partisan: tre planerade settings

Summary in English: My reflections on the alt-history occupations of the legendary and unpublished Swedish RPG Partisan.

I våras fick jag den enda kända utskriften av rollspelet Partisan i mina händer. Spelet var tänkt att få flera settings. Nu har jag skrivit några öppna poster på min Patreon-sida, där jag funderar över egenheterna hos tre settingar och deras potential för spännande motståndskampanjer i ett ockuperat Sverige, dels ur ett dåtida perspektiv och dels ur dagens.

Det är bara att klicka på länkarna nedan.

Länk till Stormakt Brun, Tredje Riket >>>

Länk till Stormakt Röd, Sovjetunionen 1980-tal >>>

Länk till Stormakt Blå, ett skurkaktigt USA 1980-tal >>>

US Army, Tyskland 1982

1200px-u-s-_army_during_reforger_2782

Podcasten Bortom: Jag blickar tillbaks på mina 40+ år i branschen

Summary in English: I have been interviewed in a Swedish podcast about my 40+ yaers in the RPG business.

Robert Jonsson har intervjuat mig för sin podcast Bortom Bortom. I avsnitt 62, inbäddat nedan, berättar jag om hur jag började med hobbyn och tar er med på en resa igenom min karriär där världsskapandet är den röda tråden. Jag berör bland annat rollspelen Drakar och Demoner, Mutant 2, Partisan, Gondica och Wastelands.

Partisan: Röd gryning över Sverige

Summary in English: This blog post deals with the unearthing of the lost unpublished Swedish role-playing game Partisan, which deals with Sweden under a fictional foreign occupation.

För någon månad sedan fick jag den enda existerande manuskopian — åtminstone så vitt jag vet — av det sägenomspunna opublicerade rollspelet Partisan (läs mer om fyndet här — länk >>> ).

När jag var ung under Kalla kriget var Första Maj den dag som diverse vänstergrupper gick ut på min hemstad Göteborgs gator för att hylla Lenin och kräva proletariatets diktatur. Därför skriver jag idag lite om Partisans kallakrigssetting med en sovjetisk ockupation av Sverige i samband med ett tredje världskrig i Europa.

Sverige under Kalla kriget: ett folk i vapen

Under Kalla kriget hade Sverige ett toppmodernt flygvapen i världsklass och en stor men omodern armé. Nittio procent av männen, och en avsevärd del av kvinnorna, genomgick militär utbildning så nästan vem som helst kunde skjuta kulspruta eller pansarskott. Följande officiella ställningstagande är hämtat ur broschyren Om kriget kommer (länk >>> ), som fanns med som en bilaga i samtliga telefonkataloger under Kalla kriget. Det byggde på landets erfarenheter från Beredskapstiden 1940-45.

“Det totala kriget måste mötas med ett totalt försvar. Vi måste försvara oss vilka angrepp och påfrestningar vi än utsätts för. Det gäller vår frihet och vårt oberoende, vår existens som en självständig nation.

Sverige vill försvara sig, kan försvara sig, och skall försvara sig! Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på Dig det beror — Din insats, Din beslutsamhet, Din vilja att överleva.

Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt!”

Sovjet som ockupationsmakt

Sovjetsoldater i krigets Afghanistan. Okänd fotograf.

För att lära något om Sovjetunionen som krigförande ockupant skådar vi mot Afghanistan. Där höll Kreml 1979-88 en “socialistisk” lydregim under armarna med manskap och pengar. Röda arméns fruktlösa metod att jaga gerillagrupper med konventionell mekaniserad krigföring, vållade oerhört lidande hos civilbefolkningen på grund av urskiljningslöst bruk av artilleri och attackflyg.

En sovjetisk ockupation av Sverige samtidigt som tiotusentals av våra soldater bedriver fria kriget (länk >>> ) i skogarna skulle antagligen ha blivit lika brutal. Kreml skulle snabbt ha installerat en marionettregim i Stockholm, ty så gjorde Stalin i samband med finska vinterkriget och i Polen 1945, och så gjorde hans efterträdare i Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan 1979. Villiga quislingar hade säkert hittats inom det sovjetlojala Arbetarpartiet Kommunisterna .

Partisankriget

Vårt land är vidsträckt och oländigt. Under ett pågående tredje världskrig i Västeuropa blir därför Sverige en svårkontrollerad erövring, ty Kreml kan inte avsätta de hundratusentals man som krävs för att hålla hela riket pacificerat. Storstadsområdena söder om Dalälven och strategiskt viktiga punkter som flygbaserna vid Frösön och Kallax är hårt kontrollerade, men mycket av det skogklädda inlandet kan som bäst patrulleras av andrarangens infanteriförband, vars soldater ofta lider av de sovjetiska åkommorna superi och korruption.

Svensk partisan i uniform m/59. Okänd fotograf.

På landsbygden finns sålunda denna kampanjmiljös särskilda potential: svenska plutoner och kompanier bedriver fria kriget genom att organisera motstånd, spionera på fienden, ta itu med quislingar, och upprätta förbindelser med den svenska exilregeringen i Storbritannien (jo, dåförtiden fanns ordentliga planer för en sådan). Under 1980-talet finns det många gamlingar som minns hur saker och ting fungerade 1940-45 och deras erfarenheter kommer väl till pass.

Det svenska försvarets decentraliserade mobiliseringsorganisation gör att skjutvapen och ammunition knappast blir bristvaror. Däremot blir mat och sjukvård bekymmer, ty livsmedel är strikt ransonerade, läkemedel likaså. Visst finns det gott om vilt och fisk i skogarna, men partisaner behöver en allsidig kost.

Det NATO främst vill få från svenska partisaner är militära underrättelser: Sverige tjänar ju som framskjutet basområde för sovjetiska flygvapnet VVS, vars bomb- och attackplan angriper de amerikanska konvojer som fraktar förstärkningar till Frankrike och Storbritannien, och sovjetiska luftförsvaret Vojska PVO, vars robotar och jaktplan ska hindra NATO:s bombplan att nå moderlandet. Sådana underrättelser förmedlas enklast via radio, så telekrigföring blir en väsentlig partisanverksamhet, medan ockupanterna avrättar folk som innehar otillåtna radiosändare. En del brittiska och amerikanska agenter smugglas in i Sverige för att delta i denna verksamhet.

Hemliga armén i Sverige

Läs mer om hur den svenska staten under Kalla kriget i detalj förberedde underjordisk motståndskamp mot en sovjetisk ockupation i den här DN-artikeln från 1998 — länk >>>

Alla krig tar slut

Hur länge ett tredje världskrig av detta slag skulle kunna rasa är svårt att bedöma, men efter ett par år tar det antagligen slut. Tre möjliga slut:
1. Sovjetunionens nederlag leder till Sveriges befrielse.
2. Sovjetunionens seger leder till ett realsocialistiskt Sverige inlemmat i Warszawapakten. I ett sådant sammanhang kan partisankampen fortsätta några år till.
3. Ett kärnvapenkrig vållar civilisationens sammanbrott. Här övergår Partisan till Wastelands.

Partisan: ett svenskt rött-vitt inbördskrig?

Summary in English: This blog post deals with the unearthing of the lost unpublished Swedish role-playing game Partisan, which deals with Sweden under a fictional foreign occupation.

Den hypotetiska Socialistiska Rådsrepubliken Sveriges flagga

För några veckor sedan fick jag den enda existerande manuskopian — åtminstone så vitt jag vet — av det sägenomspunna opublicerade rollspelet Partisan (läs mer om fyndet här — länk >>> ). Häromdagen blev jag tillfrågad om hur jag såg på en Partisan-setting med ett svenskt inbördeskrig. Efter lite funderande kom jag fram till att ämnet förtjänar att stötas och blötas här på bloggen.

En inbördeskrigskampanj fanns inte i min tankevärld när jag skrev Partisans urmanus för trettio år sedan. Dåförtiden hade jag sett tv-serier som Hemliga Armén (en allvarlig skildring av livet i det ockuperade Belgien, inte att förväxla med parodin ‘Allo ‘Allo) och V (en invasion av förklädda rymdödlor), samt läst John Hacketts två böcker om tredje världskriget . Så jag tänkte enbart i termer av Sverige under ockupation av främmande makt.

Nåväl, hur ser jag på saken idag? Jo, när det gäller ett svenskt inbördeskrig, oavsett om vi tänker oss i nutid, på 1980-talet eller tidigare under 1900-talet, har jag svårt att visualisera en kampanjmiljö som skulle upplevas som spelbar. Vi svenskar saknar ju den typen av erfarenheter, till skillnad från exempelvis Finland eller Tyskland. Och där startade inbördeskrigen när den gamla samhällsordningen bröt samman på grund av första världskriget.

Om vi använder Sverige 1917-21, de stökiga åren när demokratin slutligen segrade hos oss, som utgångspunkt kan vi notera följande:

A. Den svenska vänstern dominerades under 1910-talet av reformister. Socialdemokraterna var tydliga med att de skulle ta makten via demokratiska val och att de inte godtog våldsamma “minoritetslösningar”, medan partiets revolutionsvurmande leninister förblev ett litet men bullrigt kotteri som bröt sig ut 1917. Detta till skillnad från de finska socialdemokraterna som var redo att gripa till vapen på grund av det politiska tumult som drabbat Finland efter den ryska republikanska revolutionen i mars 1917.

B. Den svenska högern var inte heller beredd att sätta hårt mot hårt. I och för sig hade kungen och hans kamarilla genom politiskt fulspel kuppat bort en liberal regering vid borggårdstalet 1914, men riksdagens högerledare ville ändå inte upprätta en auktoritär regim, eftersom de redan inför rösträttsreformen 1909 hade förstått att en sådan vore dömd att misslyckas. Sålunda accepterade högern utan större knot att socialdemokrater och liberaler hösten 1917 berövade kungen all personlig makt och införde parlamentarisk demokrati med allmän rösträtt. Återigen till skillnad från åsiktsfränderna bland de vita i Finland.

C. Finska inbördeskrigets vita och röda parter stöddes av varsin stormakt: Kejsartyskland och Sovjetryssland. Röda upprorsmakare i Sverige skulle sakna försörjningsleder österut, till skillnad från de finska röda som kontrollerade järnvägen från Helsingfors till Lenins Petrograd. Och utan sovjetiskt logistiskt stöd vore en röd revolt dödfödd. Samtidigt skulle en vit sida få stöd via havet, antingen av Tyskland till oktober 1918 eller från 1919 av Storbritannien.

Slutsats: Jag kan inte se en trovärdig Partisan-setting med ett svenskt inbördeskrig av finsk modell, eftersom vårt samhälle saknade nödvändiga kulturella, politiska och militära komponenter. Det finns andra, mer stämningsfulla alternativhistoriska miljöer; mer om sådana i kommande bloggposter.