Podcast: Funderingar kring ång- och dieselpunk

Summary in English: A Swedish podcast about what is steam- and dieselpunk. My debut in podcasting.

Den gångna helgen var min dotter Elin och jag på Silwersteam, en steampunkkongress i Eskilstuna. Där blev vi ombedda att delta i Fandompodden #49 som tar en titt på företeelserna ångpunk och dieselpunk. Bland annat använder jag Miyazaki-filmerna Howl’s Moving Castle och Laputa som exempel på vad de två genrerna kan erbjuda, och förklarar varför jag gillar att författa dieseläventyr. Länk till podcasten >>>

Artist: Ian McQue


I am a great fan of the Studio Ghibli movies since many years and my particular favorite has always been Nausicaa of the Valley of the Winds: great post-apocalyptic world, good plot and a fantastic protagonist. Here she is in a pseudo-realistic rendition. Click on the picture for a larger version. (And here is the soundtrack — link >>> )


The blog in 2013

Life has been extremely hectic the last three months, both at home and at work. So the blog has been sadly neglected. Nor have I had any opportunity for writing science fiction because there has been no spare time.

However, now it is Christmas season in Sweden and I plan to watch The Hobbit and put my review of it here. Plus possibly also the new Goro Miyazaki movie which premiered in Sweden last week. .

In 2013, I intend to write more reviews on books old and new (and perhaps why old parsimonious stories still may be more enjoyable than new verbose ones).

Anyhow, right now ’tis the season to be jolly. Enjoy the Indian take on Christmas.

Skyscapes and cloudcraft

My first experience with the Japanese anime tradition was in 1980 or 1981 when Space Firebird, was shown for a few weeks on a second-rate cinema in my hometown of Gothenburg*. For me at that time, animated movies had more or less equaled Disney so this was a gateway into a different aesthetics. I loved it, but I had no idea how to get hold of more. (Those that remember my space-faring fantasy RPG articles in the Sinkadus magazine around 1990, may be amused to know that the liralên space creatures were inspired by the eponymous firebird.)

In the 1990s, the web made its appearance and I started to learn about the vastness of anime. My brother-in-law served as a guide and soon I had found my way to the Studio Ghibli cosmos. Its films later appeared in the shelves of Swedish VHS and DVD stores — somehow the producers realized there was a lucrative market in the west. Nausicaa of the Valley of the Winds and Laputa: Castle in the Sky were breathtaking in their beauty: the cloudscapes, the huge flying craft and the never-never-lands with diesel-retro technology. Eminent science fantasy.

The fairy-tale stories of Hayao Miyazaki are lovely. I would not be able to write one, however. My stories belong to a different tradition. But the visual aesthetics are irresistible. The ice juggernauts and the cloudships of the Iskriget alternate history certainly have their roots in Ghibli’s films. I wrote the following paragraph in the (not yet finished) sequel to Iskriget as if it was a scene in such a movie:

This time, the big hatch opened and I entered a cluttered room as wide as the cloudship. My first impression was vast banks of instruments around broad windows and beyond these: blue sky and clusters of white clouds above the Lowland’s endless checkerboard of farms and fields, blond and green with crops. In the center of the room, captain Singh lounged in a comfortable pilot’s chair surrounded by levers and complex metal devices. Three cloudmen manned similar stations around him. Parkas, knitted caps and gloves protected their bodies from the numbing high-altitude chill.

*A brief explanation for younger people: In the days before the VHS and DVD technology, Swedish cinemas had a broader repertoire than today. In the major cities there were often one or two run-down cinemas that showed a mixed fare of B-movies and old classics, each movie running for a week or two. I have no idea how the managers made their selections, but occasionally an unexpected gem would appear in their programs, like Space Firebird.

Detaljfixande i “Iskriget”

Jag skrev Iskriget i tre faser*: 1993-94, 2002-04 och 2010-11. I fas två och tre modifierade jag dess setting. Så det är inte så märkligt att jag hittar en hel del små motsägelser mellan början och slutet. Det blir en massa fixande den här helgen, innan jag skickar romanen på tryck.

* 1. pseudo-Traveller => 2. brackettsk planetary romance => 3. studio-ghiblisk dieselretro.

Iskrigets värld växer

Jag har grunnat på fortsättningen på dieselretroromanen Iskriget. Dess värld liknar vår, men där har historien från och med slutet av 1600-talet tagit ett annat lopp. Geografin är inte heller identisk med vår: Iskriget utspelar sig på sydpolskontinenten Alba, vilken är väldigt olik Antarktis.

Igår fick jag ordning på en 10-sidig novell som utspelar sig i samma värld fast några år tidigare, före det republikanska upprorets utbrott 1936, på ett annat ställe: i regionen Låglandet på Stillhavs-kontinenten Magalhana (uttalas “magaljána”; världsdelen är namngiven efter sjöfararen Magellan, Magalhães på portugisiska). Magalhana som geografisk plats är inspirerad av mina erfarenheter från Nordindien och Afghanistan, samt av de filmer av Hayao Miyazaki som jag tycker så mycket om, t.ex. Laputa och Det levande slottet. Jag känner mig också hemmastadd i den typen av fantastik.

Jag har också börjat skriva en fristående fortsättning på Iskriget, vilken börjar 1941 i Turin i Norditalien och fortsätter mot Magalhana. Här blir nog Miyazaki-vibbarna ännu tydligare. Dessutom, precis som han ofta gör, skildrar jag en djärv kvinnas äventyr, Adèle von Rosen, halvsyster till den Paul von Rosen som är en biperson i Iskriget. När jag var ung fanns det en känd svensk äventyrare som hette Carl Gustaf von Rosen. Paul och Adèle är aristokrater med samma mod, vilja och världsfararstil. Därför föll det sig lämpligt att ge dem detta ättenamn.