00-talet: Samling runt lägerelden

Summary in English: I reminisce about the Swedish RPG hobby during the 00s decade.

Här på bloggen har jag skrivit mycket om de svenska rollspelens första guldålder på 1980-talet och deras silverålder på 1990-talet. Men jag har knappt skildrat 00-talet. Här sammanfattar jag därför diverse minnen av detta årtiondes svenska spelkosmos.

Detta kräver dock en tillbakablick till 1990-talets sista år. 1998 gick den svenska spelgrossisten Top Games i konkurs. Detta företag var de små rollspelsproducenternas enda kanal till leksaks- och hobbybutiker runt om i landet. Ingen annan tog vid, så vi källarspelmakare kunde inte längre distribuera våra spel utanför de fåtaliga specialistbutikerna. 1999 havererade svenska spelindustrins nestor Target Games. (Sverige var inte unikt här, ty även flera stora amerikanska spelförlag som GDW, West End Games och Iron Crown Enterprises gick under i slutet av 1990-talet.)

I lägereldens tid

När 00-talet tog sin början gällde alltså inte de gamla “spelreglerna”; istället stundade en skymningstid för vår bransch. I och för sig skrevs omtyckta rollspel som Western, Lemuria, Saga, Eon och Mutant: Undergångens Arvtagare, men alla trycktes i små upplagor. Samtidigt växte data- och kortspelen i betydelse, vilket märktes i butiker och på konvent.

Här tände Tove och Anders Gillbring en lägereld i aftondunklet genom att starta Fenix, vår hobbys nya mittpunkt. Tidskriftens betydelse för svenska rollspelsbranschens långsiktiga överlevnad är nog oomtvistad med artiklar till, recensioner av och reklam för nya spelprodukter. Dessförinnan hade Tove, Anders, Åke Rosenius och jag — de fyra gamla Rävarna — i två omgångar producerat Sveroks medlemstidning Sverox, vilket blivit ett samlande organ för svenska gamers. När Sveroks styrelse avvecklade vårt andra kontrakt bestämde sig Tove och Anders för att köra vidare i egen regi.

Ett vågspel — ja; en framgångssaga — ja. Gamers och spelkonstruktörer samlades runt lägerelden Fenix för att umgås, höra nyheter och utbyta idéer. Spelmakande är en gruppsyssla och i flammornas fladdrande sken smidde vi våra planer. Må vara att allt inte förverkligades på grund av yttre omständigheter (mer om detta nedan), men så har det alltid varit — tänk på Äventyrsspels avbrutna Partisan-projekt. Så vi svenska gamers lyfter på hatten inför Tove och Anders och hyllar dem för deras envetna insatser som gjort att Fenix denna sommar firar sitt hundrade nummer trots allt elände Gilbringarna genomgår. Vivant, vivant, vivant!

Hur var 00-talet för mig då?

Tre glada barn kom till familjen Blixt runt millennieskiftet, åtföljda av småbarnsföräldrarnas ständiga trötthet. Men fram till 2005 lyckades jag ändå skriva pulpsettingen Lemuria (tillsammans med Krister Sundelin), romanerna Iskriget (en dieselpunkthriller i ett alternativt Antarktis, finns numera i en reviderad engelsk utgåva The Ice War — länk >>> ) och Spiran och staven (utspelar sig i min fantasyvärld Gondica) och många artiklar i Fenix.

Därutöver initierade jag två nya spelprojekt: Okeanos (antik sjöfararfantasy) och Wolframfästet (mörka science fantasy-äventyr under jordens sista tid). Min ambitionsnivå var hög och jag lade ut texten om mina idéer i Fenix och vid diverse konventsföreläsningar.

Men åren 2006-09 slog livet undan fötterna för mig: en närstående avled och en annan blev allvarligt sjuk med men för livet; parallellt bortrationaliserades jag från mitt jobb på en statlig myndighet och for därefter på sex månaders fredsuppdrag till Afghanistan.

Sjukdom och död är naturliga delar av människolivet, men det är stor skillnad på att begrunda detta på ett abstrakt plan och att möta dessa företeelser close-up i ett svenskt hospice eller på Kabuls gator. Tove Gillbring kommenterade några år in på 10-talet att mitt originalmanus för Wolframfästet hade varit djupsvart i tonen; inte märkligt alls, ty jag hade skapat dess spelvärld, vår jord som tynar bort i evigt mörker i en fjärran framtid, med (bildligt talat) döden i rummet bredvid.

Vid 00-talets slut insåg jag, utmattad efter åratals strapatser och plågad av krigsrelaterad PTSD, att min ork endast räckte åt min familj. Jag lade alla ambitiösa spelprojekt på hyllan och skulle tills vidare nöja mig med att skriva enstaka Fenix-artiklar.

Lacho calad! Drego morn!*

Några år in på 2010-talet vände vinden.

2015 återupplivade jag Okeanos och omarbetade texten till kampanjboken Skymningshavets gåtor (länk >>>) åt Riotminds Drakar och Demoner 2016.

Wolframfästet sammanfattade jag i ett par Fenix-artiklar. Jag har det kompletta spelet på min dator, men jag vill omarbeta det rejält innan det blir publicerbart. Jag står ju inte längre för originaltextens dystra syn på människolivet och kosmos.
“När ska du hinna göra det då?” frågar kanske vän av ordning.
“Inte en aning,” svarar jag i så fall.

Om du vill läsa mer om svenska rollspel vid mitten av 10-talet, följ denna länk >>>

_________________________________________________

*I Simarillion använde Edain detta härskri: ”Flamma upp, o ljus! Fly, o natt!”

Desolation Ornithopter

Ron Cobb created this “insectoid” ornithopter for an early attempt to make a Dune movie. That film did not materialize, however; instead we got very different and quite jumbled movie some years later.

Anyhow, this is a beautiful flyer that I’d love to see in some other setting. It would for example fit nicely in my baroque-futuristic Wolframfästet (The Tungsten Citadel) RPG milieu, in which the Earth is a worn-down desolation.

Musik till Wolframfästet

I innevarande och några kommande nummer av speltidningen Fenix publiceras artiklar om min barockfuturistiska SF-kampanj Aftonvärlden/Wolframfästet. Av en tillfällighet hittade jag animationer hos Animusic av fantastiska musikinstrument på webben. Ett klipp passade precis ihop med kampanjmiljöns stämning. Tyvärr kan jag inte lägga upp den här direkt, men klicka på den här länken: Resonant Chamber Music >>>

Så här ser det märkliga instrument ut:

Wolframfästet förverkligas till slut

Mitt rollspelsprojekt Wolframfästet — ett inför-katastrofen-spel som utspelar sig på en döende jord i en fjärran framtid — har legat på is i flera år på grund av att “livet kom emellan”. Krig, sjukdom, dödsfall — sådant sätter käppar i hjulet för en ambitiös spelkonstruktör. Men nu har jag gjort en deal med Tove och Anders Gillbring, utgivare av speltidningen Fenix: mycket av Wolframfästets världsbeskrivning kommer att publiceras där under det kommande halvåret som artiklar. Projektet inleds i det kommande numret med en omfattande översikt över kampanjmiljön Aftonvärlden och fortsätter sedan med kortare artiklar i de följande numren.

10-talets rollspelsrenässans

Under de senaste tolv månaderna har jag ombetts att delta i så många svenska rollspelsprojekt att det känns som tidigt 1990-tal igen. Det började förra året med Mutant År Noll (M0) där Fria ligan bad mig skriva en äventyrsplats i Zonen. Tina Engström ville sedan ha stämningstexter till Skuggornas Mästare. Och i år har det bara fortsatt strömma in beställningar: ett introäventyr till nya versionen av Götterdämmerung, två äventyrsplatser till Genlab Alfa (en M0-expansion), och senast material till Western IV (länk till crowdfundingen >>> ). Dessutom håller jag på med ett projekt till Saga Games.

Mina projekt från förra årtiondet har också sprattlat lite. Jag har redigerat om delar av Wolframfästet till en tjock Fenix-artikel: Aftonvärlden, vilken publiceras till hösten. Det blir en renodlad spelvärldsbeskrivning. Huruvida de fullständiga texterna kommer att publiceras längre fram är dock fortfarande oklart, eftersom jag för närvarande inte kan planera längre än till december 2014. Samma osäkerhet gäller Okeanos — jag har idéer om hur den spelvärlden ska kunna byggas ut, men jag vet inte när jag ska hinna titta på det. Tidigast nästa år.

Det är en ny blomstringsperiod för hobbyn i Sverige. Varför? Inte en aning. Men visst är det fantastiskt att se alla dessa spel, alla labours of love av entusiaster.

The Inundated Future?

The National Geographic website has published a set of maps for what the world would like if the polar ice sheets all melt — link >>>

This is interesting viewing for anyone contemplating a post-apocalyptic future, be it for a game or for a book.

The 1990s movie Waterworld is even more extreme in its presentation of an all-ocean future for our planet. Here is what its floating ocean settlement looks like.

 

Une pensée pour le jour

Pour exécuter de grandes choses, il faut vivre comme si l’on ne devait jamais mourir.

Marquis Vauvenargues

Två uppdrag klara, det tredje rullar på

Jag har nu levererat mina texter inom två av de tre rollspelsprojekt som jag deltar i under denna vår. Till Mutant År Noll har jag skrivit en kustbaserad äventyrsplats inuti den farofylla Zonen. Beställningen till Skuggornas Mästare omfattade ett antal stämningsskapande inslag — t.ex. en dagboksanteckning, en frontrapport, en intervju — som illustrerar viktiga företeelser i spelvärlden.

Jag håller nu på att fila på SciFi!, ett mer krävande uppdrag eftersom jag där har huvudansvaret för det textmässiga innehållet. Det handlar om att skapa en framtid som är öppnar upp för många slags spännande äventyr och som samtidigt besitter intern trovärdighet. Det handlar inte om att det är en sannolik framtid –det hoppas jag verkligen inte — utan att den hänger ihop och har ett visst mått av tidlöshet. (Traveller led av att dess tekniktankar var alltför präglade av 1970-talet.) Det trevliga är att jag har kunnat plocka upp en del idéer från mina opublicerade projekt. (Det är ju alltid trist när bra påhitt ligger och samlar damm.) Så det blir en nypa FutureShock , ett mått Mars, och några korn Wolframfästet instoppade bland allt det nya.

Regelmotorn är hämtad från Tomas Arferts Fantasy!, men ombyggd för att passa en futuristisk miljö. När det gäller rollpersonen handlar mycket om vilka utbildningar hon har fått innan hon kommer i spel. I starten utgår man ifrån att alla spelarroller är människor som arbetar för Förenade Mänsklighetens (FM) spejarkår. Detta är en civil uniformerad organisation som sysslar med utforskning, diplomati, spionage och “konstiga jobb”. Mänskligheten håller att finna sin plats i ett kosmos som präglas av det stora (icke-mänskliga) rymdimpets undergång. Bland dess ruiner håller diverse “små” intelligenta arter på att etablera sig. Vilka slags framtid är möjlig?

Nytt om mina “Parallel Worlds”-bidrag

Wolframfästet är klart för Parallel Worlds (PW) och ligger hos Tomas på Saga Games. Jag har bilderna från Nisse & Kove Lindström.

Okeanos är fortfarande under arbete. Mycket har kommit emellan den här våren. Men det är inga problem med anpassningen till PW. Vi har också hittat en bra illustratör.

Vidare har Tomas fått en expanderad PW-version av Oz Is Drowning, den australiska SF-undergångskampanj som jag fick publicerad i Fenix i höstas.

Summa summarum handlar det alltså om sex PW-kampanjer av min hand, utöver de ovanstående är det Knivblänk i Prag, Röd Sand och Roma Umbrarum.

Ytterligare en “Parallel Worlds”-kampanj klar

I förra veckan skrev jag klart Wolframfästet för Parallel Worlds, en regelmotor från Saga Games. Idag har jag epostat en omfattande expansion av Fenix-artikeln Oz Is Drowning till Saga Games. Den innehåller bland annat tre äventyrsförslag och flera PW-anpassningar.