Triss i äss: Star Wars RPG (WEG)

Rollspel som en estetisk upplevelse. Ja, det var min reaktion när jag för första gången läste Greg Costikyans Star-Wars-rollspel 1987. Enkelt, elegant och så rätt. Han hade fångat Star Wars-filmernas anda perfekt (jag talar här om de riktiga filmerna, de som idag kallas Episod IV-VI). Där såg jag hur spelkonstruktören börjar med spelvärlden och bygger regelmotorn så att den passar exakt rätt när det gäller stämning och komplexitet. Tillvägagångssättet var ovanligt på 1980-talet, där man hellre tog existerande regler och bände dem så att den skulle passa ett visst spel*. En annan av Gregs briljanta lösningar var regelmotorns skalbarhet: fordons- och rymdskeppsstrid kördes i princip på samma sätt som personstrid, trots att det handlade om skilda magnituder av storlek, vapendestruktivitet och hastighet.

Dessutom är jag väldigt förtjust i spelmotorer som är öppna uppåt. I till exempel BRP blir det trassel när en färdighet går över 100% och tärningsslaget med 1T100 bara kan visa 01-100. Plötsligt måste man göra en patch. Greg visade elegant hur rollpersonen kan bli hur skicklig som helst och därmed kan tackla utmaningar med en extrem svårighet. (Darth Vader har 11T6 i fäktning, jämfört med den vanlige hjältens 4T6 eller 5T6.) Och detta märks på smidiga sätt i överallt i spelet. Nackdelen är att det tar tid att summera ett stort antal tärningar, vilket kan dra ner på farten.

Jag gillar system som premierar expertis, där en duglig person kan “dansa runt” en halvtaskig motståndare, ty det är både realistiskt och cineastiskt. Det var därför jag valde att använda en snarlik regelmotor till Gondica, där jag eftersträvade swashbuckling action.

West End Games satsade omfattande utgivning av äventyr, supplement, tilläggsspel och annat till Star Wars. Jag gissar att LucasFilm var en krävande licensgivare, för produkterna var snyggare och mer genomarbetade än vad som var normalt i branschen på den tiden, vilket måste ha medfört motsvarande högre kostnader.

Om jag ska försöka sammanfatta vad jag som spelkonstruktör lärde mig av Star Wars-rollspelet så handlar det om att:
1. elegans är eftersträvansvärt
2. “less is more” — tjocka regelhäften är inte bättre är tunna
3. bygga världen först och regelmotorn sedan — på så sätt blir stämningen rätt genom hela produkten.

Detta är slutavsnittet i en artikeltriss som har avhandlat de tre rollspel som har påverkat min yrkesmässiga utveckling som spelkonstruktör mest. Det är alltid viktigt att man läser nya spel hela tiden. I och för sig innehåller de flesta inget nytt, men rätt vad det är hittar man något som tänder ett ljus ovanför hjässan: “Aha! Så kan det göras.”

*Första utgåvan av agentspelet Top Secret använde ett slags AD&D-regler. Katastrof.