Support the Gillbrings!

Featured

Tove Gillbring, a living legend in the Swedish gaming hobby, is ill with terminal cancer. Her husband Anders Gillbring, an equally esteemed enthusiast, has organised a GoFundMe fundraiser called Love Tove for her benefit. Let’s help this Dynamic Duo fulfil their dreams while they can. After all, they have contributed generously to our hobby for more than twenty years.

Love Tove — GoFundMe link >>>

Advertisements

Sorgeveden (12): Salthandlarna

Volgi är ett flodfarande handelsfolk som man kan möta nästan varsomhelst i Sorgeveden. De flesta är kortvuxna och bredaxlade, blåögda, mörka i hyn och med rakt svart hår. De reser med båt mellan handelsplatser och bosättningar, köper saker där de är billiga och säljer dem där de får bättre pris. En av de viktigaste handelsvarorna är salt, eftersom Sorgeveden inte rymmer några saltfyndigheter. Salt framställs vid oceankusten eller bryts i gruvor långt bortom skogen.

Volgiköpmän är redo att skydda sig och de sina med vapen i hand. Men de förhandlar hellre än slåss, eftersom dödsfall är dåligt för affärerna. De håller också överenskommelser eftersom de vill ha gott rykte. Men de är slipade förhandlare och inte lätta att lura. De färdas i långa roddbåtar som rymmer tjugo-tjugofem personer och en rejäl last.

Volgi slår sig ner på platser med möjligheter till lönsamma affärer. Deras näsa för förtjänst är sägenomspunnen och folk skämtar att en volgihandlare känner doften från silver en dagsmarsch bort. Baksidan av detta är att de flesta tror att volgi bara är lojala mot sig själva och att de är de första att lämna en plats när fara hotar. Sanningen är mer mångfacetterad: volgi strider sida vid sida med sina grannar om en bosättning anfalls av rövare eller orcher. Men om affärerna börjar gå dåligt, till exempel när en gruva sinar, packar de ihop, säljer det som kan säljas och drar vidare.

Dvärgar och volgi har för det mesta vänskapliga relationer, eftersom de förstår varandras sätt. Dvärgar anlitar volgi för att frakta mat och andra förnödenheter till sina gruvor och hyttor och för att transportera bort den nyproducerade metallen. Tack vare detta vill flesta volgi inte stödja något påhitt som kan skada deras förbindelser med dvärgarna.

Åskfågeln + Wastelands = SANT

Tove & Anders Gillbring och jag kom strax före jul överens om att jag rebootar Wastelands som en svensk kampanjbok till Åskfågelns rollspel Freeway Warrior. Prelimnärt producerar jag boken under 2018 så att den kan publiceras 2019.

Inget är ännu spikat när det gäller settingens exakta detaljer. Följande allmänna principer gäller dock:

  • Vi är i Sverige efter katastrofen: Slitna läderjackor, timmerpalissader, buckliga Volvos, älgragu & halstrad abborre, barrskog, lera och ruskväder.
  • Livet är hårt: Varje dag är en kamp. Ha därför koll på ammunition och matransoner.
  • ”Makten sitter i spjutstångs ände”: Fria människor bär alltid vapen om så bara en kniv; endast trälar är vapenlösa.
  • Vrålande motorer: Bilar och motorcyklar är lika väsentliga här som hästar i en westernfilm.
  • Horisonten är nära: Folk vet vad som händer i hemtrakten, men vad som sker bortom länsgränsen är illa känt.
  • Patriarkatet är utdött: Gamla tiders kvinnosyn försvann vid Undergången. Kvinnor och män står numera helt och fullt sida vid sida i kampen för överlevnad.

Sorgeveden (11): Enhörningar

Enhörningen liknar en smäcker vit häst, men har kluvna klövar som en hjort, getskägg under hakan och en svans av lejontyp. Den är stor som en kronhjort och tack vare sina smidiga klövar tar den sig fram i oländig terräng lika bra som en get. Enhörningar bildar inte par, men någon gång per årtionde eller århundrade möts en hane och en hona i skogen och efter ett års dräktighet föder honan ett kid som hon sedan uppfostrar till att föra artens plikter och uppdrag vidare. Enhörningskid är extremt skygga och det är därför som människornas sägner tiger om dem. Honan skyddar sitt kid med mod och grymhet – den jägare som får kid på kornet kommer inte levande därifrån.

Enhörningskid spejar efter sin mor.

Desolation Ornithopter

Ron Cobb created this “insectoid” ornithopter for an early attempt to make a Dune movie. That film did not materialize, however; instead we got very different and quite jumbled movie some years later.

Anyhow, this is a beautiful flyer that I’d love to see in some other setting. It would for example fit nicely in my baroque-futuristic Wolframfästet (The Tungsten Citadel) RPG milieu, in which the Earth is a worn-down desolation.