Hamnarbetarminnen: Eldvagnar

Mina anekdoter från de svenska rollspelens guldålder för tjugo-trettio år sedan tycks vara uppskattade av läsarna. Därför återvänder jag ånyo dit.

Under åren 1978-82, när jag bodde i Göteborg, drev jag en omfattande Traveller-kampanj med två eller tre spelargrupper vars rollpersonsgäng opererade “parallellt” (de möttes aldrig) i några stökiga subsektorer i Imperiets utkant. Äventyret Eldvagnar blev till i slutet av denna period, gissningsvis mindre än ett år innan jag flyttade till Lund i augusti 1982. Ett av spelgängen (hej, Magnus, Lennart, Alexis, Evert, Peter, Peter och Peter) gillade att köra caper adventures, där planering och listiga improvisationer var viktigare än skjutvapen. Eldvagnar blev en av deras kupper.

Vår värld såg annorlunda ut då. Kalla kriget rullade på utan slut i sikte och flammade av och till upp i heta lokala konflikter i Mellanamerika och Afrika. Auktoritära regimer av höger- eller vänstertyp utkämpade där inbördeskrig som ofta spillde över in i grannländer. Därför blev “bananrepublik” en återkommande trop i dåtida äventyrshistorier och teveserier.

För att tala i sådana termer: Eldvagnar utspelar sig alltså i en Traveller-motsvarighet till 1981 års Centralamerika med en stark kryddning av den ursprungliga Mission Impossible, en teveserie som min far och jag hade följt med stort intresse kring 1970. (Därtill hämtade jag inspiration från den brittiske thrillerförfattaren Desmond Bagley.)

Någon gång under 1982 skrev jag ner äventyret på engelska som ett äventyrsfrö till tidskriften The Journal of Travellers’ Aid Society, där varje nummer rymde ett förslag på äventyr under rubriken Amber Zone. Redaktören Loren Wiseman gillade artikeln, betalade mig en handfull krediter och publicerade den 1983 under min titel Chariots of Fire (ja, jag är en obotlig vitsare).

Fem år senare började Äventyrsspel köra liknande äventyrsfrön i Sinkadus. Vi behövde sådana till alla våra spel, och jag tyckte att det skulle vara lätt och snabbt att omvandla en amerikansk Traveller-text till det svenska Stjärnornas krig-rollspelet. Olle lade därefter in den i nr 18 våren 1989.

Ett hopp till 2014: Nyligen upptäckte jag att någon har lagt upp PDFer av en massa Sinkadus på webben. När jag bläddrade där igår så hittade jag Eldvagnar och tänkte: “Kan väl bli en webbpost av det här.” Jag har redigerat lite, och här är nu ett äventyr från början av min karriär som spelkonstruktör. Jag var 23 år när jag skrev det och idag känns det lite tunt. Men mina spelare hade kul när de löste problemet.

ELDVAGNAR: INLEDNING
Någonstans i galaxen ligger planeten Haupi, en underutvecklad värld utan avancerad teknologi och uppsplittrad i många rivaliserande stater. Imperiet har lämnat världen ifred – den är helt enkelt ointressant för kejsaren. Däremot har Rebellalliansen börjat göra vissa framstötar; det är intressant att bygga upp ett inflytande nu som kan konverteras till mer konkreta resurser i framtiden.

Spelarna är livvakter, specialister och liknande i den rebelldelegation som besöker det lilla tropiska landet Castica. Castica styrdes tills för ett år sedan av en grupp rika jordägare, men de störtades då i en kupp och en mer folklig regim tog över. Den nya regeringen sympatiserar i hemlighet med rebellrörelsens ideal.

Invid Castica ligger landet Handor. Detta styrs sedan länge av rika jordägare som utövar en hård diktatur. Handors regering kom väl överens med den tidigare regeringen i Castica, men efter kuppen har förhållandena försämrats dramatiskt och krig hotar.

BRANDKÅREN
För tre år sedan köpte Castica och Handor tillsammans en uppsättning brandbekämpningsfordon och upprättade en gemensam brandkår. Den förlades i Argor, en liten ort på Handors sida vid den gemensamma gränsen. Brandkåren består av åtta klarröda fräsarfordon som är specialkonstruerade för olika uppdrag vid särskilt farliga bränder.

För en vecka sedan nationaliserade Handors regering brandkåren, utvisade de casticanska brandmännen och vägrade att betala ersättning till Castica. Den casticanska regeringen har inlett förhandlingar med Handor, men tror inte att detta kommer att leda någon vart.

UPPDRAGET
Casticas regering har lidit en prestigeförlust. Dessutom behöver den brandfordonen. Men risken för krig är stor och det är något som casticanerna vill undvika. Därför vänder man sig till rebellsändebuden. Om rebellalliansen är beredd att hjälpa Castica, kan den casticanska regeringen i gengäld ge hemligt stöd till alliansen.

Spelarnas rollpersoner gör entré. De är driftiga äventyrartyper och därför precis rätt individer för uppdraget. Av sin chef får de en enkel order: bege er till Argor, stjäl fyra av de åtta brandfordonen och för dem oskadda över gränsen till Castica. Och så en liten men väsentlig detalj; de får inte döda eller allvarligt skada någon. Det gäller att dra Handors regering vid näsan, inte att utlösa ett krig.

GEOGRAFI
Handor och Castica är länder som befolkningen hackat fram ur djungeln. Terrängen är en blandning av tät djungel och uppodlade distrikt. Det är bara där jorden är bördig som byarna ligger nära varandra. Argor ligger i ett sådant tätbefolkat område med många byar på båda sidor gränsen. Huvudvägen mellan Casticas och Handors huvudstäder passerar även den genom Argor.

Gränsen övervakas normalt av polis och tullare, men på grund av den ökade spänningen i gränsområdet har båda sidor skickat fram arméförband, vilka ligger i låg beredskap. Krigshotet är ju inte överhängande. Gränspoliserna är underbetalda och en muta, överlämnad på ett taktfullt sätt, kan göra en polisman både blind och döv för vad som sker omkring honom. Soldaterna är inte lika korrumperade och dessutom är en hel del både uttråkade och skjutglada och skulle gärna blanda sig i något som erbjuder omväxling från vardagens grå rutiner.

ARGOR
Byn Argor har några hundra invånare, bosatta i trista flervåningshus runt ett stort torg. Där ligger också provinsprefektens residens och provinsens polisstation.

Byns stolthet, brandstationen, ligger i utkanten med fri utfart för fordonen. Brandstationen är en trevåningsbyggnad, där fordonen står parkerade på bottenvåningen, medan nästa våning är förläggning för brandmännen och den tredje innehåller administrationslokaler. Brandmännen är inte stridstränade men de är stora, starka personer och de kommer att försöka skydda sina fordon om de tror att de har en chans.

Argors polisstation är bas för ett tiotal polismän, vilka ansvarar för lag och ordning inom regionen omkring byn. Dessa är beväpnade med laserpistoler. Minst hälften är ute på patrull eller utredning utanför byn vid varje givet tillfälle.

I Argors närhet finns även en handorisk infanteribataljon, bestående av några hundra soldater utrustade med lasergevär och skyddsvästar. Dess uppdrag är att säkra gränsen. Handors armé är definitivt inte bland de bättre och soldaterna är inte särskilt vältränade. Officerarna är hårda i sina försök att upprätthålla disciplin och ordning, men det fungerar inte alltid så väl.

4 thoughts on “Hamnarbetarminnen: Eldvagnar

  1. Traveler till Star Wars? Intressant, och kanske ett bra skäl att äventyret fungerade så bra. Man behöver inte alltid fightas med Stormtroopers i Stjärnornas Krigs värld🙂

  2. Några planer om att redigera/kommentera några av de andra SW äventyren du skrev till Sinkadus?

    • Jodå, det är en tilltalande idé, men det gäller att hitta dem i kopierbart skick på webben. Jag har inte tid att knappa in texten manuellt från papperskopior.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s