Redan 1985 blev det tydligt att vi behövde bygga våra egna “kanoniska” spelvärldar åt i första hand Mutant och i andra hand Drakar och Demoner. De äventyr vi publicerade måste stå i ett sammanhang så att spelledarna skulle kunna bygga kampanjer kring dem. Mutant var det mest uppenbara fallet, eftersom det spelet inte hörde till en klart definierad genre. När det gällde fantasyrollspel fanns det en tydligare hobbyövergripande tradition av vad som krävdes av god spelvärld.
Idag kommer jag inte i detalj ihåg hur snacket gick på kontoret i samband med dessa projekt. När det gäller Pyri-Skandinavien fanns ju redan fragment i de publicerade äventyren att bygga på: ett Skandinavien som tekniskt befann sig ungefär på 1830-talsnivå, fast med samhällen som socialt verkade höra hemma på 1500-talet eller 1600-talet. Drakar och Demoner befann sig i den pseudomedeltida klichévärld (riddare, magiker, kungar, riken, alver) som brukar känneteckna “basfantasy”.
Ereb Altor började som fragment som vi bestämde oss för att ha med: ön Faltrax (Rösten från forntiden), Marsklandet, Trakorien, Kandra, Caddo fanns före världen. Vi beslöt att bygga en kontinent där de alla passade in. Det första försöket blev en karta i Sinkadus, men den var så lik Europa att våra kunder gjorde verbalt motstånd. Vi fick så mycket ilsken post att vi kasserade förslaget och började om för början.
Här kom Erik Granström in och gjorde en världshistoria åt Altor som skulle passa ihop med hans konfluxiska planer. Jag lade i Ereb till sådant som “måste” finnas i en fantasyvärld på 1980-talet, som alvskogen Goiana, Svarta Tornets Saruman-liknande magiker, de riddarriken som blev hemvist för det framtida Drakar och Demoner Ivanhoe, och så vidare. Ett lapptäcke, javisst, därför att vi ville ha med “allt” (eller åtminstone nästan allt). Nidland, Barbia och Torshem gled också in med tiden, var och en kartlagd av sina konstruktörer. Jag gillade Marcus’ Siratsia-äventyr och var glad kunna peka ut en region som han ansvarade för.
Mutant-Skandinavien växte också fram lite hipp som happ utifrån kartan jag hade gjort till MT2. När vi skulle göra Efter Ragnarök handlade det om vem som ville skriva vad. Thomas Höglund, en jämte, tog på sig att utveckla Republiken Jamtland så den fick sin detaljerade skildring. Men ingen klev fram och ville göra något liknande med Finland eller Frihetens slätter, så de blev betydligt mer översiktligt beskrivna.
Visst kunde vi ha gjort två mer välstrukturerade världar, men tänk på att vi var unga och dessutom var de första i Sverige tog itu med något sådant här. De följde efter kunde peka och säga “ha!” och sedan göra något bättre. Men då hade de våra erfarenheter att bygga på.
Och när jag i mitten av 1990-talet satte mig ner och byggde Vidonia och Digerveden till Gondica gick jag betydligt mer grundligt tillväga. Även jag hade lärt mig.
Härnäst: Gigant Drakar och Demoner >>>
The Dream Forge 
Det var roligt att rita kartan över Ereb och ganska tacksamt just för att folk var så ilskna på den som kom innan. Nu påminde även min karta ganska mycket om Europa tycker jag, men den versionen blev den bestående. Största skillnaden var väl de två grannkontinenterna Soluna och Samkarna liksom förhållandena runt Golwyndas sötvattenhav. Vet inte om ni har sett webbplatsen erebaltor.se där entusiaster fortfarande pillar med detaljerna. Påhittet med vita fläckar där varje spelledare kunde lägga in sitt eget land blev måttligt populärt. Jag tycker fortfarande att det var en bra idé men många vill ha en heltäckande karta.
I samband med det nya Svavelvinter-rollspelet som kommer i höst så har jag ritat om kartan igen och nu heter kontinenten Argond. Jag ritade om den dels för att få mer sammanhang och dels av upphovsrättsliga skäl. Eftersom det nya spelet centreras på Trakorien så ville jag dessutom få de trakoriska öarna mer i vägen för omvärlden så att de får större politisk betydelse. Många av de gamla platserna finns kvar till namnet även om de är omgjorda, t.ex. Ransard, Magilre, Klomellien, Staden O, Mereld, Orghin och Melukha. Melukha är förresten ett autentiskt 4000-årigt namn från sumerisk tid, men man vet inte riktigt vilket land sumererna syftade på. Nya länder är exempelvis Kalklanden (som dock ritats in på en av Erebkartans vita fläckar), den stora ön Montorba väster om Argond, kontinenten Olyanda öster om Ransard, Katalbi, Tumald och Vitrike som täcks av vulkanaska. Den här gången grupperade jag civiliserade länder tillsammans med mer vildmark emellan områdena vilken man måste korsa om man vill handla. Mer i höst.
Jag minns hur jag grunnade över hur jag skulle gå i land med skapandet av vikingalandet Jorduashur, som jag fått förtroendet att skriva. (Även om väl det tidigare – men nedlagda – “Sverige är anfallet” projektet hade varit större, men med mer givna ramar.) Hur räknar man ut folkmängden i ett land, som man bara sett en skissartad karta över?
Jag tror din instruktion om grannländerna Anders, var i stil med “här kommer ett land som Henrik skriver om att ligga, jag tror det kommer heta Ransard, men åt det här hållet kommer det mest att bo barbarer, vi kommer kanske att göra en modul om dem nån dag men där behöver du inte bry dig om gränsen…” En sak jag snabbt insåg men inte kunde göra något åt, var avsaknaden av feta, välmående länder för vikingatåg att utspelas i. Trakorien och Ransard låg liksom “i vägen” utan att vara tacksamma mål. Trakorien var ju dessutom ett befintligt land (och äventyr) som inte plötsligt kunde skrivas om för att passa i rollen.
Det var stora frågor att brottas med som tonåring. Lite som att skriva ett prov om Frankrikes geografi, efter att bara ha fått landet utpekat på en jordglob. 🙂
Minns jag inte fel så är Faltrax en stad i Kardien och ön norr om Faltrax heter Falkön? I rösten från forntiden har jag för mig att man ska hyra en kapten i Faltrax för att komma ut till Falkön där någon elak magiker bor (och vakar över en stavdel).
Du minns rätt. Det är jag som har blandat ihop Falkön och Faltrax så här 26 år efteråt.
Nu var det iofs inte RIKTIGT så många år sedan jag tittade på det äventyret 🙂
(har för avsikt att använda delar av det äventyret till min pågående Trakorien-kampanj så tog en titt härom året).
Ereb är ju episkt a la nostalgia. Därav är det förträffligt att du berättar om just det arbetet. Vill gärna höra mer på den punkten om du har mer på lager? =)
“Ett lapptäcke, javisst, därför att vi ville ha med ”allt” (eller åtminstone nästan allt)”
Har faktiskt aldrig riktigt begripit kritiken mot Ereb Altor, den gällande så att säga bristen på konsekvens. Ereb var kanske en smula fragmentariskt, men å andra sidan kändes möjligheterna att variera stil och teman nästan oändliga, vilket inte riktigt går att säga om Chronopia eller Trudvang. Jag och min spelgrupp uppskattade friheten som “lapptäcket” Ereb Altor gav oss – jag som SL kunde, i en och samma kampanj, låta mina spelare slåss mot pseudo-vikingar i Jorduashur, handla med pseudo-araber i Krun, bli tillfångatagna av slavhandlare och göra myteri på Feliciska galärer etc. etc.
All heder till er gamla rävar på Äventyrsspel, som förgyllde min barndom och gav mig och mina polare så många spännande/roliga stunder! Jag är född -87, liksom de i min gamla spelgrupp, så det ni skrev har bevisligen inspirerat och roat generationer :).
Pingback: En hamnarbetare minns, avsnitt 6: Sinkadus | The Dream Forge